MINK DEVILLE – WHERE ANGELS FEAR TO TREAD – 1983
Where Angels Fear To Tread är inte min Mink DeVille-favorit. Men jag måste ändå säga att det är en fantastisk LP. Det soul, salsa, rhythm & blues och cajun.
Det finns ganska många som bestämt och hänfört påstår att Where Angels Fear To Tread är Willy DeVilles storverk. De kastar fram låtar som River Of Tears, magiska Demasiado Corazon och riffiga Are You Lonely Tonight.
Jag kan inte säga emot även om jag tycker bättre om Mink DeVilles tidigaste album, Cabretta och Return To Magenta, som var våldsammare och råare, mer new wave och CBGB:s än smäktande soulpop.
Jag kan inte låta bli att tycka om Where Angels Fear To Tread ändå, varför skulle jag det?
Det här är en helt annan, äldre och mer erfaren Willy DeVille. Kanske var det med den här LP:n hans uttryck kom allra bäst till sin rätt.
Kanske ligger en del av skivans attraktion just i historien, att den är gjord av ett band och en artist med rötterna i new wave.
Det skulle kunna vara på sin plats att jämföra med brittiska new wave-hjältar som Joe Jackson, Elvis Costello och Graham Parker, som gjorde ungefär samma resa.
Men vad de har lite av jämfört med Willy DeVille är den innerlighet och mjuka känslosamma sida han visar mycket tydligt på denna LP.
Nr: 423/2222
Where Angels Fear To Tread är inte min Mink DeVille-favorit. Men jag måste ändå säga att det är en fantastisk LP. Det soul, salsa, rhythm & blues och cajun.
Jag kan inte säga emot även om jag tycker bättre om Mink DeVilles tidigaste album, Cabretta och Return To Magenta, som var våldsammare och råare, mer new wave och CBGB:s än smäktande soulpop.
Det skulle kunna vara på sin plats att jämföra med brittiska new wave-hjältar som Joe Jackson, Elvis Costello och Graham Parker, som gjorde ungefär samma resa.
Men vad de har lite av jämfört med Willy DeVille är den innerlighet och mjuka känslosamma sida han visar mycket tydligt på denna LP.
Nr: 423/2222
Jag tycker för egen del att Willy blev bättre som soloartist. Det han gjorde bl a med Mark Knopfler är guld värt. Men så är jag väl lite färgad av det faktum att jag inte upptäckte hans musik förrän efter bandet hade splittrats.
SvaraRadera