DAVID BOWIE – LET´S DANCE – 1983
Så kom dagen då David Bowie sålde sin själ. Let´s Dance 1983 var kontroversiellt, för att inte säga chockerande. En dance-, eller disco-skiva om man så vill. Bowie lämnade artrocken för att bli en av 80-talets stora stjärnor på diskoteksgolven.
Nu är det väl knappast så att Let´s Dance är en dålig skiva. Tvärtom är den rätt spännande, till en del i alla fall. Modern Love och China Girl är två låtar som till och med kanske skulle få lov att kallas bowie-klassiker. Titelspåret Let´s Dance kan man också räkna in. De låtarna har ett slags dekadent sound som gör dem spännande och lite farliga.
Det är de tre första spåren på LP:n, sen blir det värre. Blir ointressant är kanske ett bättre ord. För det är precis vad resten av låtarna är.
Inte så att de är direkt dåliga, men just bara ointressanta. Without You, Ricochet och Cat People passerar med en gäspning. De övriga minns jag inte ens vad de heter.
Det visste jag ju inte då, men Let´s Dance var början till Bowies lägsta period, dance- eller disco-eran. Albumen som kom efter; Tonight, Never Let Me Down och ett par till jag inte orkat lägga på minnet, hör till det värsta Bowie gjort.
Let´s Dance blev dock David Bowies allra största försäljningsframgång någonsin. Det etablerade också honom som en av 80-talets stora fixstjärnor.
Sen kan man alltid fundera på hur Bowie lyckades få Stevie Ray Vaughan att spela gitarr på albumet. Utan tvekan ger det skivan lite extra lyster. Lyssna bara på solot i China Girl.
Nr: 382/2222
Så kom dagen då David Bowie sålde sin själ. Let´s Dance 1983 var kontroversiellt, för att inte säga chockerande. En dance-, eller disco-skiva om man så vill. Bowie lämnade artrocken för att bli en av 80-talets stora stjärnor på diskoteksgolven.
Inte så att de är direkt dåliga, men just bara ointressanta. Without You, Ricochet och Cat People passerar med en gäspning. De övriga minns jag inte ens vad de heter.
Det visste jag ju inte då, men Let´s Dance var början till Bowies lägsta period, dance- eller disco-eran. Albumen som kom efter; Tonight, Never Let Me Down och ett par till jag inte orkat lägga på minnet, hör till det värsta Bowie gjort.
Sen kan man alltid fundera på hur Bowie lyckades få Stevie Ray Vaughan att spela gitarr på albumet. Utan tvekan ger det skivan lite extra lyster. Lyssna bara på solot i China Girl.
Nr: 382/2222
Without You, Ricochet och Cat People är mina favoriter med Bowie och var dessa som fick mig att lyssna in mannen.
SvaraRaderaCat People är så bra
SvaraRaderaHåller nästan med. Men maxi-versionen är såå mycket bättre.
RaderaMen om man tänker bort att det är Bowie, och därmed de förväntningar man har på honom, är det en ganska schysst popplatta!
SvaraRaderaAbsolut! Det är en bra popskiva jämfört med det mesta annat, Bowie visste nog vad han gjorde.
RaderaDet här var mitt absolut första möte med Bowie. Och musiken håller lika mycket idag som då när jag var 13 år. Här gör han bland annat en cover på sig själv - och det långt innan Chic gjorde en remix på Le Freak, innan Robin Scotts band M stylade om sin kanske enda hit Pop Muzik och framför allt innan Sven Ingvars myntade just detta uttryck. Låten jag tänker på här är Cat People som låter väldigt olik den version som var med i filmen med samma namn.
SvaraRadera