STEVE HACKETT – CURED – 1981
Steve Hackett ser både nöjd och oförskämt självgod ut på omslaget till Cured från 1981. Lite för självgod för att ha åstadkommit något sådant som den här. Och var har han gjort av gitarren?
Steve Hackett överraskade mig med den här skivan. För här låter han syntharna dominera. Som om han lyssnat lite för mycket på återstoden av Genesis. Och inte minst Phil Collins och hans solodebut Face Value från samma år.
Kanske föll han till slut för trycket?
Nej, det här var inte särskilt roligt. Jag hittar bara ett par låtar, A Cradle of Swans, som nog är en ganska typisk Hackett-låt. The Air-Conditioned Nightmare går också att lyssna på...ibland.
Men det är gott om tråkigheter också. Can´t Let Go gillar jag inte alls. Försökte han sig att låta som Police?
Eller är det kanske en parodi? Jag vill gärna tro det i alla fall.
Typiskt 80-tal, helt klart.
Men sett lite från den positiva sidan och med skygglapparna på – Den är ändå mycket bättre än Collins Face Value och det mesta Genesis höll på med under samma tid.
Nr: xxxx/borttagen ur samlingen
Steve Hackett ser både nöjd och oförskämt självgod ut på omslaget till Cured från 1981. Lite för självgod för att ha åstadkommit något sådant som den här. Och var har han gjort av gitarren?
Nej, det här var inte särskilt roligt. Jag hittar bara ett par låtar, A Cradle of Swans, som nog är en ganska typisk Hackett-låt. The Air-Conditioned Nightmare går också att lyssna på...ibland.
Men sett lite från den positiva sidan och med skygglapparna på – Den är ändå mycket bättre än Collins Face Value och det mesta Genesis höll på med under samma tid.
Nr: xxxx/borttagen ur samlingen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar