Pugh Rogefeldt fick till det ordentligt på Bolla och rulla 1974. Tidigare hade hans skivor varit åt det psykedeliska hållet och texterna ibland nästan lite tramsiga, tyckte vi då i alla fall. Men det här var något annat.
Av någon anledning ställde vi den direkt i jämförelse med ABBA och Waterloo, som det året vann Melodifestivalen. Det var aldrig något snack om vad vi tyckte.
Men vi insåg samtidigt att Pughs chanser att vinna Eurovision förmodligen varit små.
Dinga linga Lena var visserligen en vinnarmelodi, kom vi fram till, men att översätta den till engelska eller franska skulle nog inte bli så bra. Men att den var fan så mycket bättre, det var vi helt på det klara över.
Så vi spelade Pugh och flinade lite överlägset åt dem som dyrkade ABBA. För vi visste.
Pugh Rogefeldt var både superelak och rakbladsvass. En hippie och proggare, tjejernas favorit som röjde runt på hotellrum i bästa who-stil. En sann rocker i utslitna jeans. Hog Farm var farlig.
Pugh lekte med ord och texterna var fulla av fantasi och energi. Bolla och rulla är nog Pugh Rogefeldts rockigaste och tyngsta platta. Pugh var en Dr Jekyll och Mr Hyde som vi bara älskade. Men fan vet. Bara några år senare ställde han själv upp i svenska melodifestivalen.
Mer om Pugh Rogefeldt:
När Pugh lirade på gylf (Ett steg till)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar