Den ende jag vet som spelat på gylf är Pugh Rogefeldt. Han gör det i låten På festplatsen, på liveskivan Ett steg till. Den kom redan 1975...och ännu har jag inte hört någon som kopierat Pugh när det gäller det.
Men det är inte han som sjunger i låten. För det gäller nog att vara koncentrerad när man spelar på ett så avancerat instrument. Ett enda litet ryck åt fel håll kan ju få otäcka konsekvenser...
På skivan spelar han förresten kazoo också. Men det är kanske inte lika originellt...och inte lika vanskligt.
Ett steg till var den första svenska skiva jag köpte. Det var min första dubbel också för den delen. Och min första liveskiva.
Den plattan är välspelad. För den är bra.
Då var den enorm.
För Pugh var en svensk pionjär. Det fanns inte så många bra svenska rockers på den tiden som gjorde sina egna grejer. Och de som eventuellt fanns lirade progg eller så knepig musik att inte ens de själva förstod den. Men Pughs skivor var annorlunda.
Ett steg till är inspelad under en turné han gjorde tillsammans med Ola Magnell och Janne Lucas Persson. På den tiden hette hans kompband Rainrock. Och det blev hur bra som helst.
Bara inledningen är knäckande med tre akustiska låtar, Små lätta moln, Vandrar i ett regn med Ola och sen Hog farm...och sen Ola igen med Påtalåten. Bättre kan det inte bli.
Svenska klassiker allihop, tycker jag i alla fall.
Men Ett steg till är bättre än så. Bara ett par exempel: Finns det lite stolthet kvar finns det också hopp om bättring, Flickornas Laban, Långt ute på lande.
Sa jag att den var välspelad?
För det här är ett av mina repigare och knastrigare album. Det är skit samma, den går att spela nu för tiden också.
Den sista bilden är en pressbild hämtad från Pugh Rogefeldts hemsida.
Håller med till fullo!! Har den också och den är minst sagt välspelad... Kunde allt Pugh gjorde på den tiden. Den här och "Bolla och Rulla" klarast lysnade stjärnorna.
SvaraRaderaPugh lirar gylf. Jag blev så nyfiken så jag helt enkelt startade plattan. Det är en cover på Owe Thörnqvist (hoppas jag stavat hans efternamn rätt) och där den som sjunger faktiskt gör en bra och naturtrogen imitation av killen som en gång sjöng om en låda på magen.
SvaraRaderaDet är heller inte så vanligt att skrikande bebisar får vara med. Enda exempel förutom Pughs enorma "Storseglet" jag kan komma på är "The thin ice" från plattan "The wall". Roligt också att höra Janne Lucas tolka ett stycke skrivet av en av Johann Sebastian Bachs söner - framför allt med tanke på vad han sedan åstadkom ett par år senare. "Växeln hallå" är allt annat än kul.
PS Faktiskt har även jag lirat gylf. Fast inte offentligt. Det var som ackompanjemang till Malcolm McLarens "Buffalo gals".