Genesis var inte längre ett progrockband. Genesis lirade pop. Vanlig sketen synthpop, vilket alla egentligen redan visste. Ingen ville bara säga det högt.
De överraskade också genom att göra det bra. Jag går så långt att jag faktiskt vill kalla albumet en liten pop-pärla i 80-talets mainstreamflod av billig synthpop. Plattan är full av små bra melodier och kul låtar.
Okej, kvaliteten är kanske inte den bästa på allt, men Genesis gör det här fan så mycket bättre än många andra band vid den här tiden.
Sen kan man ju alltid fundera på hur mycket av musiken som är gjord på ”riktigt”. Jag tror inte att de vid ett enda tillfälle använde sig av riktiga gitarrer, där fick nog Tony Banks synthar ta över. Och det vete tusan om Phil Collins ens höll ett par trumpinnar under inspelningen. Det luktar nämligen väldigt mycket trum-maskin.
Men det skiter jag i just nu. Lycklig bara över att Genesis gjorde ett bra album på 80-talet. Illegal Alien är gungig hitlistepop, Mama en utmärkt poplåt. That´s All och Silver Rainbow får det också att kittla lite extra.
Ett bra jobb av Genesis helt enkelt – det bästa sen A Trick of the Tail – Tyvärr det sista.
Bra beskrivet! En bra popplatta med tanke på perioden. Bortsett från Mama är det dock inte trummaskiner, utan "fysiskt spelat" av Collins, även om det han ibland slår på är elektroniska trummor, typ Simmons. Därav det något kliniska ljudet. Men Collins-svänget finns där. Ändå. I dag är det lätt att glömma vilken bra och musikalisk trummis han var. I stället för att bara hålla takten spelade han det som passade låten.
SvaraRadera