The Musical Box

tisdag 18 september 2018

Ett coverband av sig själva

SLADE – CUM ON LET´S PARTY – 2002

Cum On Let´s Party är enda skivan Slade II än så länge spelat in. Det är alltså inget riktigt Sladealbum, det är bara halva bandet kvar, gitarristen Dave Hill och trummisen Don Powell, som till sin hjälp har två inhyrda musiker.
Cum On Let´s Party stavas visserligen som ett äkta sladealbum, men skivan har ett tveksamt förflutet. Den gavs ut redan 1994 då med namnet Keep On Rockin´, och har efter det kommit ut i ytterligare ett par upplagor med andra namn och delvis andra låtar. Det är naturligtvis ytterst tveksamt om samlare verkligen behöver ha denna skiva i alla dess upplagor.

Det som är nytt för Cum On Let´s Party, som än så länge är den senaste upplagan, är jullåten Run Run Rudolph, som därmed kompletteras av sedan tidigare Merry Xmas Now.

Slade och jullåtar har nämligen en gemensam historia tack vare sladedängan Merry Xmas Everybody, som på sina håll blivit en klassiker redan under det tidiga 80-talet. Den har dock inget direkt med de här två låtarna att göra förutom temat.

Cum On Let´s Party är inte heller någon julskiva i övrigt, låtarna finns förmodligen med som en slags helgardering; Cum On Let´s Party skulle kunna vara en ett album som går hem på ett vildsint julparty, men också när som helst annars.

Det är nämligen en partyskiva för de mindre nogräknade tempot är högt, soundet känns igen även om låtarna är nya. Det skulle kunna vara ett coverband som lirar sladelåtar...vilket det delvis är.
Nja, jag är extremt tveksam till denna skiva, dels för dess historik, dels för innehållet, som känns lite väl spekulativt. Jag tror att den som som funderar på att börja lyssna in sig på Slade kan starta med vilken skiva som helst...utom den här.

Slade är så klart inte Slade utan Noddy Holder och Jimmy Lea, som båda hoppade av i början av 90-talet efter katastrofsingeln Universe då det stod klart att det inte skulle spelas in något nytt album med Slade i första taget.

Det var dem som stod för kreativiteten i bandet som gjorde dem till 70-talets kanske största glamrockstjärnor och det var dessutom de båda som skrev nästa alla låtarna, som nästan undantagsklöst blev hits på sin tid.

Det jag mest saknar på Cum On Let´s Party är i så fall någon rockballad, som var Holders och Leas kanske bästa ”gren”, kom ihåg låtar som Everyday, Far Far Away och My Oh My.

Nr: 180/CD