The Musical Box

fredag 23 februari 2018

En samlares mardröm

WHO – LIVE AT LEEDS – 1970

Den här texten har jag skrivit om... Första gången jag skrev fick den namnet ”En samlares våta dröm”. Men så kom jag på att det är precis tvärtom. Who legendariska liveplatta från Leeds är inget annat än en mardröm för samlare. Den finns ju i hur många olika varianter som helst...
Live At Leeds har givits ut i ett nästan oräknerligt antal olika pressningar och upplagor. För att krångla till det ytterligare har de olika upplagorna försetts med diverse posters, kopior på skivkontrakt eller konsertkontrakt och liknande. Naturligtvis inte samma i någon av upplagorna.

Sen har den kommit ut på cd också, naturligtvis, men då med 14 låtar och dessutom i en De Luxe-version med två skivor. Originalpressningen av LP:n består av det klassiska gråbruna kartongomslaget och skivnamnet tryckt med röd text.
Gamla rockers får alltid något drömskt i blicken när Live at Leeds kommer på tal. Man behöver kanske inte fundera över varför. The Whos klassisker från 1970 anses vara en av de absolut bästa liveplattor som någonsin gjorts inte bara för intensiteten och närvaron. Det är också en av de mest högljudda inspelningarna av en livekonsert som finns.

Den gjordes när the Who stod på topp, både musikaliskt och i popularitet. Ändå är det bara sex låtar på LP-skivan; Mose Allisons Young Man Blues, Whos egna Substitute, rockklassikerna Summertime Blues och Shakin All Over samt wholåtarna My Generation och Magic Bus.

Men som de gjorde dem. Legendaren My Generation blir i liveversionen en 15 minuter lång röjarmedley där både See Me, Feel Me, Listening to You och ytterligare några till får plats. Why Don´t You All f...f...Fade Away.

Skivan kom i min ägo av en sån där slump som skivsamlare drömmer om. Någon hade precis lämnat in en hel skivsamling med rockplattor från 70- och 80-talen i en av Jönköpings second-handbutiker när jag kom in i affären. Och där mitt i högen stod den. Live At Leeds.

Nr: 1044/2222