Sommarkonsert med Kristian Anttila

Jag hamnade helt oplanerat på en sommarkonsert med Kristian Anttila. Platsen var kvarteret Ödlan vid södra Munksjön i Jönköping.

Den göteborgske indiepopartisten bjöd på en rolig, oförutsägbar akustiskt konsert. Och av de mångordiga mellansnacken också en psykedelisk upplevelse...
Jag har aldrig hört något av Kristian Anttila tidigare, men gillade hans låtar. Lite Anders F över texterna, underfundiga, ironiska och personliga. Lite Di Leva också för den delen...

Förstod att många av låtarna kom från hans senaste album Rum 4, avd 81, som hyllats ganska ordentligt av den svenska musikpressen.

Självklart kollade jag med Anttila efter konserten om skivan fanns på vinyl, vilket den inte gjorde. "Jag är ingen prylkille, liksom", skrattade han men berättade sen att skivan eventuellt kan komma att släppas på vinyl nångång under 2018, men bara kanske...

En kul konsert var det i alla fall. Och en rolig överraskning för mig. Som blev en sjysst kväll vid soliga södra Munksjön. Och mycket publik var det också.

Jag var där för att lyssna på sonen Jonathan, Wild Strawberry Hills, för dagen ensam på akustisk gitarr. Gustav och Tom hittade jag i publiken, men Gustav gjorde ett inhopp med sin bas på två av låtarna.

Så här skriver lokalpressen

Torsson alltid bäst i Jönköping

Det blev så klart succé när Torsson intog Jönköpings teater ännu en gång. När bandet spelade Jönköpings egen låt Det spelades bättre boll gungade det annars så stabila teatergolvet. Det var som väntat nästan helt utsålt, Torsson och Jönköping har ett mycket speciellt förhållande.

Foto: Ulf Sandberg

Det beror givetvis på att Bo Åkerström är uppväxt i Jönköping och att fler låtar av den anledningen har anknytning till staden. ELMIA Jordbruksutställning och Assar höll ett tal är låtar som på andra orter kanske inte får golvet att gunga och publiken att sjunga allsång, men i Jönköping är det så, varenda gång Torsson hälsar på.

Efter 40 år, födelsedagsfesten firas i november, har Torsson dessutom en lång rad lysande poplåtar att välja mellan. Under kvällen bjöds det både på storheter från inledningen av bandets karriär och från nyare plattor. Son av ayatollah, Bakom lasarettet, Hon har försökt att ringa, Öresundstwist, Volleyboll Molly, Älgjakten samt lite otippade En droppe citron och frikyrkoinspirerade (Stanley Sjöberg) Låt regnet ösa ner som några exempel.

Dagens favoriter blev för min del dock Hej kontinent och En tung missbrukare som med Thomas Holst och Mikael Sellers på gitarrerna numera är rejält tunga rocklåtar.

Extralåtarna Klippans centrum och Danmark satt också helt perfekt. Så klart!

Torsson spelade som utlovat också en del låtar från den kommande tiotums-LP:n. Smakprov som gör att den där nya plattan redan nu känns som alldeles nödvändig att skaffa.Håll utkik efter låtar som Basisten, Tre kusiner och Den stora smällen.

Bo Åkerströms mellansnack är en del av Torssons konserter man inte vill missa. Det blev det den här gången också, ibland nästan så mycket att resten av bandet började hosta lite menande i bakgrunden och påpekade försiktigt att de börjat stelna till och gärna ville spela lite musik också.

Det är exakt så fansen vill ha det.
En konsert med Torsson blir av någon anledning alltid en så där händelse man minns lite extra.

Vi hoppas nu att Torssons Ledighetsturné, som pågått i flera år, omärkligt glider över i en dylansk Evighetsturné och att bandet kommer tillbaka till Jönköping igen - snart!

Ingen setlista den här gången, men å andra sidan hittar du den på Torssons facebooksida.

Surrealistisk fest i logen

Stämningen var nästan surrealistisk när tyska krautrockarna Amon Düül II sent i lördags kväll gick upp på stora scenen vid festivalen Fest i logen i Dädesjö utanför Växjö. Mitt i natten, en dansbana i småländsk furu, en liten - för liten - men entusiastisk publik. På scenen krautrockens stora hjältar.

Amon Düül II är förebild för många senare band i genren och utanför den också. Bandet bildades i slutet av 60-talet och har en lång rad album bakom sig.

Det var alltså med självklar pondus och auktoritet de intog Dädesjö. Det kommer aldrig att bli riktigt som förr på den lilla orten efter Amon Düüls nedslag, som nu fått en ny tideräkning – före eller efter att Amon Düül II spelade på Knallabackens dansbana.

Renate Knaup i Amon Düül II.

Sångerskan Renate Knaup, som varit med från början (med vissa avbrott) har hunnit bli pensionär liksom de flesta andra i bandet. Men det märktes inte. Det var med en nästan våldsam energi bandet tog över scenen efter svenska hårdrockbandet Vidunder.

Trots att spelningen blev närmare en timme försenad och Renate Knaup av den anledningen var ilsken som en bålgeting under hela konserten, levererade bandet en nästan två timmar lång spelning som fick de som var där att tappa andan.

Old is not dead. Basisten i Amon Düül II levererade kvällens fetaste bassolo.

Amon Düül II höll sig givetvis inte till konceptet med tre till fyra minuter långa låtar. Nej, i stället handlade det allt som oftast om långa stundtals brutala jam på mellan åtta och tolv minuter. Ett av huvudnumren, för min del, var sagolika Metropolis, ett surraealistiskt nummer från albumet Made In Germany. Mäktigt!

Ryktena säger att det var sista gången Fest i logen arrangerades i Dädesjö. Festivalen har inte funnits i mer än några år men säger sig nu ha nått slutet på vägen. Det är i så fall tråkigt. Fest i logen är en mycket speciell och synnerligen annorlunda festival som nästan helt saknar kommersiella inslag. Det är en festival under två dagar med en avundsvärd avslappnad och trevlig stämning.

Festivalstämningen i Dädesjö var avslappnad och skön. Amon Düül-medlemmarna fanns hela kvällen med bland publiken, snackade med fans och hängde i öltältet.

Jag var där på andra dagen, lördag, och fick då bland annat se gamla brittiska folk-prog-rockbandet Fuchsia återuppstå tillsammans med svenska Me And My Kites. Bandledaren Tony Durant lever sedan många år i Australien och fick för en tid sedan (2013) ett telefonsamtal från ett italienskt skivbolag som ville ge ut hans enda skiva, inspelad 1970, på nytt.
- Jag trodde att folk glömt bort den där skivan för länge sedan. Men det visade sig att den fanns utgiven i flera olika piratpressningar. På senare år har intresset för progressiv rock och psykedelia från början av 70-talet ökat något helt fantastiskt, berättar Tony som numera gör en och annan spelning med ett nyuppståndet Fuchsia, men nu för tiden med Sidney i Australien som hemvist. En ny skiva har dessutom nyligen spelats in.
- Hade jag förstått att det var vinyl som gällde hade jag tryckt upp vinylskivor också, men än så länge finns den bara som CD, berättar Tony.

Tony Durant i gamla brittiska folkprogbandet Fuchsia.

Utöver Amon Düül II och Fuchsia spelade på lördagen också svenska me And My Kites, Charlottas Brurnin Trio, Vidunder, Ill Wicker och till sist So Many Mammals. De två sista såg jag dock inte. Jag orkade inte mer efter Amon Düül.

Charlottas Burnin Trio spelade i öltältet.

Me And My Kites, psykedeliskt band från Hudiksvall, var en av de tidiga akterna på Dansbanans scen.