Surrealistisk fest i logen

Stämningen var nästan surrealistisk när tyska krautrockarna Amon Düül II sent i lördags kväll gick upp på stora scenen vid festivalen Fest i logen i Dädesjö utanför Växjö. Mitt i natten, en dansbana i småländsk furu, en liten - för liten - men entusiastisk publik. På scenen krautrockens stora hjältar.

Amon Düül II är förebild för många senare band i genren och utanför den också. Bandet bildades i slutet av 60-talet och har en lång rad album bakom sig.

Det var alltså med självklar pondus och auktoritet de intog Dädesjö. Det kommer aldrig att bli riktigt som förr på den lilla orten efter Amon Düüls nedslag, som nu fått en ny tideräkning – före eller efter att Amon Düül II spelade på Knallabackens dansbana.

Renate Knaup i Amon Düül II.

Sångerskan Renate Knaup, som varit med från början (med vissa avbrott) har hunnit bli pensionär liksom de flesta andra i bandet. Men det märktes inte. Det var med en nästan våldsam energi bandet tog över scenen efter svenska hårdrockbandet Vidunder.

Trots att spelningen blev närmare en timme försenad och Renate Knaup av den anledningen var ilsken som en bålgeting under hela konserten, levererade bandet en nästan två timmar lång spelning som fick de som var där att tappa andan.

Old is not dead. Basisten i Amon Düül II levererade kvällens fetaste bassolo.

Amon Düül II höll sig givetvis inte till konceptet med tre till fyra minuter långa låtar. Nej, i stället handlade det allt som oftast om långa stundtals brutala jam på mellan åtta och tolv minuter. Ett av huvudnumren, för min del, var sagolika Metropolis, ett surraealistiskt nummer från albumet Made In Germany. Mäktigt!

Ryktena säger att det var sista gången Fest i logen arrangerades i Dädesjö. Festivalen har inte funnits i mer än några år men säger sig nu ha nått slutet på vägen. Det är i så fall tråkigt. Fest i logen är en mycket speciell och synnerligen annorlunda festival som nästan helt saknar kommersiella inslag. Det är en festival under två dagar med en avundsvärd avslappnad och trevlig stämning.

Festivalstämningen i Dädesjö var avslappnad och skön. Amon Düül-medlemmarna fanns hela kvällen med bland publiken, snackade med fans och hängde i öltältet.

Jag var där på andra dagen, lördag, och fick då bland annat se gamla brittiska folk-prog-rockbandet Fuchsia återuppstå tillsammans med svenska Me And My Kites. Bandledaren Tony Durant lever sedan många år i Australien och fick för en tid sedan (2013) ett telefonsamtal från ett italienskt skivbolag som ville ge ut hans enda skiva, inspelad 1970, på nytt.
- Jag trodde att folk glömt bort den där skivan för länge sedan. Men det visade sig att den fanns utgiven i flera olika piratpressningar. På senare år har intresset för progressiv rock och psykedelia från början av 70-talet ökat något helt fantastiskt, berättar Tony som numera gör en och annan spelning med ett nyuppståndet Fuchsia, men nu för tiden med Sidney i Australien som hemvist. En ny skiva har dessutom nyligen spelats in.
- Hade jag förstått att det var vinyl som gällde hade jag tryckt upp vinylskivor också, men än så länge finns den bara som CD, berättar Tony.

Tony Durant i gamla brittiska folkprogbandet Fuchsia.

Utöver Amon Düül II och Fuchsia spelade på lördagen också svenska me And My Kites, Charlottas Brurnin Trio, Vidunder, Ill Wicker och till sist So Many Mammals. De två sista såg jag dock inte. Jag orkade inte mer efter Amon Düül.

Charlottas Burnin Trio spelade i öltältet.

Me And My Kites, psykedeliskt band från Hudiksvall, var en av de tidiga akterna på Dansbanans scen.