RAMSES – LA LEYLA – 1976
Ramses skulle kunna vara ett första steg för den som vill ge sig in i krautrockens underliga värld. De här tyskarna har ett sound som möjligtvis skulle kunna kategoriseras som ”mainstream kraut”.
Nu är det inget som säger att krautrock är det minsta mainstream. Inte för att Ramses musik på något sätt skulle vara fantasilös eller förutsägbar. Men deras sound närmare brittiska band som Uriah Heep och Deep Purple än många andra tyskar. Gärna vill jag också jämföra dem med ett annat tyskt progband, Eloy, som hade samma tendenser.
Därmed inte sagt att jag inte tycker La Leyla är en bra progrock-LP. Plattan har kvaliteter som inte går att tycka illa om. Långa svepande melodislingor, en mullrande orgel, tuffa gitarriff och ljudeffekter.
Absolut en underhållande skiva att lyssna på. Och absolut en sådan skiva som kan få en nybörjare att få upp ögonen för krautrock, som för vissa, bland annat mig, visat sig vara en spännande dimension av progrocken, parallell med de brittiska och amerikanska världarna men inte alls lika omtalad och välkänd.
Till skillnad från många andra krautrockskivor betíngar La Leyla inte ett särskilt högt pris, det är bra.
Skivan går dessutom att få tag på utan större svårighet. Med lite tur kan man hitta La Leyla i välsorterade begagnatbutiker.
Mitt exemplar hittade jag i göteborgska antikvariatet Faust, precis i närheten av kulturcentrum som Stadsteatern, Konserthuset och Göteborgs konstmuseum.
La Leyla är Rames första LP. Gruppen släppte bara tre album under sin storhetstid i slutet av 70-talet. Den här skivan anses av experterna vara den mest intressanta.
Nr: 1522/2222
Ramses skulle kunna vara ett första steg för den som vill ge sig in i krautrockens underliga värld. De här tyskarna har ett sound som möjligtvis skulle kunna kategoriseras som ”mainstream kraut”.
Därmed inte sagt att jag inte tycker La Leyla är en bra progrock-LP. Plattan har kvaliteter som inte går att tycka illa om. Långa svepande melodislingor, en mullrande orgel, tuffa gitarriff och ljudeffekter.
Skivan går dessutom att få tag på utan större svårighet. Med lite tur kan man hitta La Leyla i välsorterade begagnatbutiker.
Mitt exemplar hittade jag i göteborgska antikvariatet Faust, precis i närheten av kulturcentrum som Stadsteatern, Konserthuset och Göteborgs konstmuseum.
La Leyla är Rames första LP. Gruppen släppte bara tre album under sin storhetstid i slutet av 70-talet. Den här skivan anses av experterna vara den mest intressanta.
Nr: 1522/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar