Oemotståndlig för Mott The Hoople-fans

IAN HUNTER – IAN HUNTER – 1975

Om jag skulle bli tvungen att välja tio LP-skivor jag skulle få behålla är det här mitt första val, Ian Hunters första soloplatta efter han lämnat Mott The Hoople. Den är fortfarande magisk att lyssna på trots att den är 40 år gammal.

Once Bitten Twice Shy är en sån där låt som får det att krypa i skinnet och folk att besvärat skruva på sig. Förutom att det är en bländande rocklåt med blixtrande gitarr av Mick Ronson har den förmågan att få även den mest hårdhudade att ge vika.

En mer fantastisk låt kunde Ian Hunter inte inlett sin solokarriär med, just då fansen börjat tvivla på hans storhet som en av världens största glamrockstjärnor där bara Marc Bolan var hans like.

Hela LP:n är en adrenalinhöjare. Att rötterna fanns i Mott The Hooples grandiosa sound går inte att missa. Ian Hunter snodde hela idén och gjorde den till sin egen.

Att soundet efter 1975 var hans och inte spillrorna av Mott The Hoople – som mot alla odds en kort period levde vidare utan vare sig hjärta eller lungor – gick inte att ta fel på.

Ian Hunter har efter denna LP gjort en hel rad lysande och kritikerrosade album, ett och annat anses till och med ännu bättre. Jag håller dock denna skiva som hans allra främsta. Inte minst för att det var här Hunters samarbete med Mick Ronson tog fart på allvar.

På den här LP:n står han för första gången vid sidan av Ian Hunter som hans jämlike. Det ger albumet en tyngd och pondus som gör musiken oemotståndlig för alla gamla Mott The Hoople-fans.

Nr: 19/2222