HAWKWIND – HAWKWIND – 1970
Bilden på omslaget är det bästa med den här här skivan. Det skulle kunna vara slutscenen i en billig science fiction-rulle där utomjordingarna till slut lyckats ta över världen. En scen uttänkt av en samling rejält inrökta hjärnor.
Innehållet på skivan är på sitt sätt legendariskt, det är ju Hawkwinds första alster. Men egentligen är det bara en skiva inspelad av en några hippies, samma snubbar som tänkte ut den där omslagsbilden.
De trodde dem hittat det ultimata soundet och det enda sanna groovet. Men det var det bara dem själva som insåg det.
För oss vanliga dödliga är det en LP med en samling förvirrade musikstycken med allt från country inspirerad av The Band, jazz, bluesrock samt långa malande jam färgade av Grateful Deads oändliga musikaliska vindlingar.
En lågeffektiv psykedelisk cocktail med fadd eftersmak. Musiken är påfrestande samtidigt som den har en hypnotisk tendens som kan få envisa lyssnare i ett nästan meditativt tillstånd.
Hurry On Sundawn är en låt som i en något lättsammare omgivning mycket väl skulle kunnat tagit plats på en LP med Eagles, Poco eller Flying Burrito Brothers.
Övriga låtar på skivan har inte med något annat än Hawkwind att göra och är laddade med den undergångsstämning som förklarar science fiction-bilden på omslaget.
Nej, Hawkwinds första skiva är inte den skiva man ska börja med. Den kan vid en första lyssning tyckas rent av långtråkig. Hawkwind blev bättre, mycket bättre, än så här.
Nr: 2008/2222
Bilden på omslaget är det bästa med den här här skivan. Det skulle kunna vara slutscenen i en billig science fiction-rulle där utomjordingarna till slut lyckats ta över världen. En scen uttänkt av en samling rejält inrökta hjärnor.
Innehållet på skivan är på sitt sätt legendariskt, det är ju Hawkwinds första alster. Men egentligen är det bara en skiva inspelad av en några hippies, samma snubbar som tänkte ut den där omslagsbilden.
De trodde dem hittat det ultimata soundet och det enda sanna groovet. Men det var det bara dem själva som insåg det.
För oss vanliga dödliga är det en LP med en samling förvirrade musikstycken med allt från country inspirerad av The Band, jazz, bluesrock samt långa malande jam färgade av Grateful Deads oändliga musikaliska vindlingar.
En lågeffektiv psykedelisk cocktail med fadd eftersmak. Musiken är påfrestande samtidigt som den har en hypnotisk tendens som kan få envisa lyssnare i ett nästan meditativt tillstånd.
Hurry On Sundawn är en låt som i en något lättsammare omgivning mycket väl skulle kunnat tagit plats på en LP med Eagles, Poco eller Flying Burrito Brothers.
Övriga låtar på skivan har inte med något annat än Hawkwind att göra och är laddade med den undergångsstämning som förklarar science fiction-bilden på omslaget.
Nej, Hawkwinds första skiva är inte den skiva man ska börja med. Den kan vid en första lyssning tyckas rent av långtråkig. Hawkwind blev bättre, mycket bättre, än så här.
Nr: 2008/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar