The Musical Box: Bowies sista Berlinare

lördag 29 augusti 2015

Bowies sista Berlinare

DAVID BOWIE – LODGER - 1979

Två av David Bowies tyska album, experimentella och fräcka Low samt svarta, maniska, romantiska Heroes har klarat sig bra. Efter över 35 år är de fortfarande såna där skivor som bör spelas med viss andakt.
Men Bowies tredje och sista i Berlin-trilogin, Lodger från 1979, känns både solkig och lite småtråkig. Varför det kan man fråga sig?

Jag menar, Lodger är ju trots allt ordentligt experimentell om man jämför med andra samtida. Inte minst ger sig Bowie, som en av de första västerländska popartisterna, på världsmusikens mysterier i låtar som de afrikanska rytmerna i African Night Flight och orientalisk-turkiska Yassassin. Så Lodger är knappast nån ”sell-out”, den kom senare med Let´s Dance.
En skiva måste inte vara experimentell för att vara bra...eller? Tänkte närmast på Ziggy Stardust... Men en orsak kan vara att Brian Eno inte var med och fingrade på mixerbordets knappar. Det hade han gjort på både Low och Heroes.

Lodger är producerad av Tony Visconti. Inget ont om honom. Men det som kan kallas ”experimentellt” på Lodger, anses nu för tiden inte särskilt udda eller konstigt. Skivan känns helt enkelt ”daterad”, vilket är en benämning jag i vanliga fall inte gillar alls, men i det här fallet stämmer det nog.
Sen är det nog så att låtarna på Lodger inte är lika vassa och som på de tidigare ”tyskarna”. Försök komma på nån enda utan att fusktitta på omslaget. Men Lodger är så klart en skiva som måste finnas i samlingen. Berlin-perioden är ju trots allt en av Bowies höjdpunkter jämte Ziggy-åren på 70-talet.

Nr: 1402/2000

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar