FUCHSIA II – FROM PSYCHEDELIA...TO A DISTANT PLACE – 2013
Äldste sonen, nu hemma på semester, har inte alltid mycket till övers för skivorna i farsans samling. Men när jag spelade Melancholy Road från nyuppvaknade Fuchias comebackalbum From Psychedelia...To A Distant Place stack han in huvudet och frågade nyfiket ”Vad är det här? Det är ju bra ju!”.
Själv var jag precis hemkommen från mysiga lilla festivalen Fest i logen där jag hört Fuchsia II, alltså Tony Durant (tillsammans med svenska Me And My Kites) göra en bedövande charmig spelning.
CD:n köpte jag av Tony efter konserten och vi hann dessutom att ta ett snack om rockfestivaler i allmänhet, det nyvaknade intresset för psykedelia och hur det kom sig att Fuchsia var tillbaka efter nästan 45 års tystnad.
I början av 70-talet spelade nämligen Tony Durant in en LP hemma i England tillsammans med sitt dåvarande band.
LP:n togs emot väl av kritiker och publik men lyckades trots det aldrig nå några större försäljningssiffror. Bandet splittrades och Tony Durant flyttade till Sidney i Australien, LP:n glömdes bort.
From Psychedelia...To A Distant Place spelade han in 2013 tillsammans med ett nytt band med australiensiska musiker, efter att diverse skivbolag hört sig för och ville ge ut hans gamla platta igen, som med tiden blivit ett obskyrt samlarobjekt i Europa.
Att göra en sådan nyinspelning är både svårt och riskabelt. Det svåra är att hitta den rätta ton som gjorde att folk en gång i tiden gillade musiken. Det riskabla är att göra det utan att det blir patetiskt.
Tony Durant lyckades. From Psychedelia...To...A Distant Place är utan att vara nostalgiskt ett album i genren folkrock-prog som jag kan ställa bredvid vilken LP som helst med Steeleye Span, Fairport Convention och i sina stunder till och med vid sidan av Tulls album Songs From The Wood och Heavy Horses.
Musiken är egensinnig och lite oberäknerlig, det är med andra ord rolig lyssning. Än så länge är mina favoritspår Melancholy Road och Lost Generations, men jag är säker på att jag hittar fler ju mer jag lyssnar på skivan.
Rekommenderas alltså starkt. From Psychedelia...To A Distant Place kan dock vara svår att få tag på, den finns inte på vinyl (ännu). Enklast är förmodligen att beställa den direkt på Tonys hemsida.
Nr: 208/CD
Äldste sonen, nu hemma på semester, har inte alltid mycket till övers för skivorna i farsans samling. Men när jag spelade Melancholy Road från nyuppvaknade Fuchias comebackalbum From Psychedelia...To A Distant Place stack han in huvudet och frågade nyfiket ”Vad är det här? Det är ju bra ju!”.
CD:n köpte jag av Tony efter konserten och vi hann dessutom att ta ett snack om rockfestivaler i allmänhet, det nyvaknade intresset för psykedelia och hur det kom sig att Fuchsia var tillbaka efter nästan 45 års tystnad.
LP:n togs emot väl av kritiker och publik men lyckades trots det aldrig nå några större försäljningssiffror. Bandet splittrades och Tony Durant flyttade till Sidney i Australien, LP:n glömdes bort.
Att göra en sådan nyinspelning är både svårt och riskabelt. Det svåra är att hitta den rätta ton som gjorde att folk en gång i tiden gillade musiken. Det riskabla är att göra det utan att det blir patetiskt.
Tony Durant lyckades. From Psychedelia...To...A Distant Place är utan att vara nostalgiskt ett album i genren folkrock-prog som jag kan ställa bredvid vilken LP som helst med Steeleye Span, Fairport Convention och i sina stunder till och med vid sidan av Tulls album Songs From The Wood och Heavy Horses.
Rekommenderas alltså starkt. From Psychedelia...To A Distant Place kan dock vara svår att få tag på, den finns inte på vinyl (ännu). Enklast är förmodligen att beställa den direkt på Tonys hemsida.
Nr: 208/CD
Ett litet guldkorn till historia. Måste tyvärr erkänna att jag aldrig hört Fuchia men nu har du öppnat mina ögon.(Öron). Tack.
SvaraRadera