ERGO SUM – MEXICO - 1971
Sångaren i franska Ergo Sum har en viss likhet med vår vän Don Van Vliet. Men det betyder inte att denna franska progrockgrupp tagit särskilt stort intryck av Captain Beefheart eller för den delen Zappa.
Nej, denna tämligen obskyra 70-talsgrupp hämtade nog sina idéer från jazz, fransk och spansk folkmusik. Det dyker nämligen upp en flamencogitarr på mer än ett ställe. Ergo Sum kryddade dessutom med progrockinslag både från Storbritannien och krautrockarna i Tyskland.
Sångarens mycket personliga stil sätter självklart prägel på låtarna. Han sjunger förresten inte på franska utan växlar mellan engelska och spanska. Men gruppen har också andra musikaliska kvaliteter som inte går att se förbi, här finns både en violinist och en flöjtist utöver det vanliga, som båda tar tillfället att briljera.
Ergo Sums enda LP är kanske inte en sådan skiva som räknas till klassikerna. Men den har en personlig och lite udda touch som gör den spännande. Unik är kanske att ta i, men jag har svårt att hitta något liknande att jämföra med.
Som så många andra band tog det dock slut ganska fort för Ergo Sum. Det kan jag tycka är synd, det känns som Ergo Sum haft mer att komma med om de fått hålla på ett tag till.
Nr: 1141/2222
Sångaren i franska Ergo Sum har en viss likhet med vår vän Don Van Vliet. Men det betyder inte att denna franska progrockgrupp tagit särskilt stort intryck av Captain Beefheart eller för den delen Zappa.
Nej, denna tämligen obskyra 70-talsgrupp hämtade nog sina idéer från jazz, fransk och spansk folkmusik. Det dyker nämligen upp en flamencogitarr på mer än ett ställe. Ergo Sum kryddade dessutom med progrockinslag både från Storbritannien och krautrockarna i Tyskland.
Sångarens mycket personliga stil sätter självklart prägel på låtarna. Han sjunger förresten inte på franska utan växlar mellan engelska och spanska. Men gruppen har också andra musikaliska kvaliteter som inte går att se förbi, här finns både en violinist och en flöjtist utöver det vanliga, som båda tar tillfället att briljera.
Ergo Sums enda LP är kanske inte en sådan skiva som räknas till klassikerna. Men den har en personlig och lite udda touch som gör den spännande. Unik är kanske att ta i, men jag har svårt att hitta något liknande att jämföra med.
Som så många andra band tog det dock slut ganska fort för Ergo Sum. Det kan jag tycka är synd, det känns som Ergo Sum haft mer att komma med om de fått hålla på ett tag till.
Nr: 1141/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar