GRAND FUNK RAILROAD – BORN TO DIE – 1976
Av synbara skäl är det lätt att underskatta Born To Die. Var det döden som väntade Grand Funk efter den här LP:n? Var det något de kände på sig själva?
Skivomslaget är makabert och av den anledningen en del av rockhistorien. Born To Die är därför också ett tämligen underskattat album, betydligt bättre än vad omslaget säger.
Oväntat bra efter komedin på skivan innan All The Girls In The World Beware, som man inte kunde ta på allvar alls
Born To Die är seriösare (med ett par undantag, det är trots allt GFR vi har med att göra...).
Man ska inte heller glömma bort att det finns en och annan kännare av GFR som menar att Born To Die är ett av gruppens allra främsta verk. Det har de säkert anledning till, själv påstår jag Shinin´ On från 1974.
Men en sak är säker – det hade hänt mycket med Grand Funk mellan de skivorna. Vilket man nog får säga var ganska ovanligt, lyssnar man på alla deras album från det tidiga 70-talet inser man att GFR inte ändrade på något i första taget.
Men så nära döden som på Born To Die hade de uppenbarligen aldrig varit tidigare. Och då var det väl dags kan man tänka sig.
Det finns ett antal riktigt bra rocklåtar på LP:n.
Titelspåret, som inleder kalaset, påstår jag är den allra bästa låten i konkurrens främst med Dues och Genevieve. Politician är också ganska bra även om den påminner lite för mycket om låtarna på All The Girls.
Nr: 2013/2222
Av synbara skäl är det lätt att underskatta Born To Die. Var det döden som väntade Grand Funk efter den här LP:n? Var det något de kände på sig själva?
Born To Die är seriösare (med ett par undantag, det är trots allt GFR vi har med att göra...).
Man ska inte heller glömma bort att det finns en och annan kännare av GFR som menar att Born To Die är ett av gruppens allra främsta verk. Det har de säkert anledning till, själv påstår jag Shinin´ On från 1974.
Men en sak är säker – det hade hänt mycket med Grand Funk mellan de skivorna. Vilket man nog får säga var ganska ovanligt, lyssnar man på alla deras album från det tidiga 70-talet inser man att GFR inte ändrade på något i första taget.
Titelspåret, som inleder kalaset, påstår jag är den allra bästa låten i konkurrens främst med Dues och Genevieve. Politician är också ganska bra även om den påminner lite för mycket om låtarna på All The Girls.
Nr: 2013/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar