DAVID BOWIE – LONDON BOY – 1995
Det här är bara ett i raden av alla de bowiesamlingar med låtar från hans allra första år, innan det stora genombrottet 1969. Det finns säkert både bättre och sämre samlingar än London Boy, som till stora delar innehåller låtar från hans relativt okända debutplatta 1967. Den som hört någon annan av de samlingarna lär inte bli överraskad.
Möjligtvis skulle det i så fall vara för singelversionen av Space Oddity. Den är ganska mycket annorlunda än den version som är mer allmänt känd...men den finns säkert någon annanstans också...
Men för den som inte hört Bowies tidiga låtar kan London Boy bli ganska rolig lyssning. David Bowie gjorde sitt intåg på den brittiska popscenen på ungefär samma sätt som alla andra; lite beatpop och lite schlager. Det finns flera riktigt roliga låtar, inte minst Rubber Band, Sell Me A Coat och Did You Ever Had A Dream.
Skillnaden mellan Bowie och de flesta andra samtida popartister var kanske att han redan då tog sig själv på mycket stort allvar, låtarrangemangen känns allmänt lite väl pretentiösa.
Undantaget är skivans roligaste spår, The Laughing Gnome, som antingen är ett svagt ögonblick av ungdomlig obetänksamhet eller ett försök att ge sig in i den sagovärld som Syd Barrett i Pink Floyd visat vägen till genom låtar som See Emily Play och Arnold Layne.
Nr: 181/CD
Det här är bara ett i raden av alla de bowiesamlingar med låtar från hans allra första år, innan det stora genombrottet 1969. Det finns säkert både bättre och sämre samlingar än London Boy, som till stora delar innehåller låtar från hans relativt okända debutplatta 1967. Den som hört någon annan av de samlingarna lär inte bli överraskad.
Men för den som inte hört Bowies tidiga låtar kan London Boy bli ganska rolig lyssning. David Bowie gjorde sitt intåg på den brittiska popscenen på ungefär samma sätt som alla andra; lite beatpop och lite schlager. Det finns flera riktigt roliga låtar, inte minst Rubber Band, Sell Me A Coat och Did You Ever Had A Dream.
Undantaget är skivans roligaste spår, The Laughing Gnome, som antingen är ett svagt ögonblick av ungdomlig obetänksamhet eller ett försök att ge sig in i den sagovärld som Syd Barrett i Pink Floyd visat vägen till genom låtar som See Emily Play och Arnold Layne.
Nr: 181/CD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar