TOM PETTY & THE HEARTBREAKERS – ECHO – 1999
Det är alltid tryggt med Tom Pettys skivor. Man vet vad man får. Och man vet redan innan att det är bra. Med The Heartbreakers bakom har han dessutom mycket muskler, som Tom Petty vet när han ska använda.
Echo är hans första album ihop med Heartbreakers på åtta år* (Into The Great Wide Open, 1991) men ändå stabil, säker och givetvis klockren. Albumet funkar som helhet, men det går ändå att plocka ut godbitar som klarar sig på egen hand.
Vad som förvånar mig (eller inte alls) är att Tom Petty alltid lyckas göra så relevanta och starka plattor utan att vid ett enda tillfälle göra avkall på sin idé. Texterna, musiken, arrangemangen känns bara så rätt. Nämn någon annan artist som har en så stark och jämn skivproduktion bakom sig. Jag tror inte det finns.
Man ska dock inte räkna Echo som ett av Pettys allra starkaste album. Den hamnar definitivt i skuggan av Wildflower, Pettys magiska soloalbum från 1994.
Samma känsla finns där visserligen, och jag är säker på att han med Echo ville skapa något liknande. Skillnaden är att Echo verkar något mer melankolisk och nedstämd i sin ton, på sina ställen nästan desperat deprimerad.
Men att Tom Petty tillsammans med The Heartbreakers är en urkraft går inte att ta miste på. Det går inte att slå ifrån sig låtar som Free Girl Now, Room At The Top och Swingin´. Det är innerligt, det är kittlande, det är rasande. Tom Petty gör alltid bra grejer.
Nr: 2/CD
* Soundtracken She´s The One oräknad, vilken naturligtvis borde räknas, men det låter så fräckt med åtta år...
Det är alltid tryggt med Tom Pettys skivor. Man vet vad man får. Och man vet redan innan att det är bra. Med The Heartbreakers bakom har han dessutom mycket muskler, som Tom Petty vet när han ska använda.
Vad som förvånar mig (eller inte alls) är att Tom Petty alltid lyckas göra så relevanta och starka plattor utan att vid ett enda tillfälle göra avkall på sin idé. Texterna, musiken, arrangemangen känns bara så rätt. Nämn någon annan artist som har en så stark och jämn skivproduktion bakom sig. Jag tror inte det finns.
Samma känsla finns där visserligen, och jag är säker på att han med Echo ville skapa något liknande. Skillnaden är att Echo verkar något mer melankolisk och nedstämd i sin ton, på sina ställen nästan desperat deprimerad.
Men att Tom Petty tillsammans med The Heartbreakers är en urkraft går inte att ta miste på. Det går inte att slå ifrån sig låtar som Free Girl Now, Room At The Top och Swingin´. Det är innerligt, det är kittlande, det är rasande. Tom Petty gör alltid bra grejer.
Nr: 2/CD
* Soundtracken She´s The One oräknad, vilken naturligtvis borde räknas, men det låter så fräckt med åtta år...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar