Ursäkt till Us

Peter Gabriels album Us från 1992 lyssnade jag aldrig på. Eller så här. Jag lyssnade på Steam, insåg att den gick precis i samma stil som katastrofen So (den där otäcka skivan med Sledgehammer), och ställde undan den.

Och blev lite förbannad för att jag köpt en Gabriel-platta till, en dubbel-LP till råga på allt.
Det är 18 år sen, jävlar vad tiden går.

Nu tänker jag passa på att be Us om ursäkt för den taskiga behandlingen. Det är en bra skiva. En av Gabriels bättre. Jag har spelat hela skivan nu.

Så här gick det till.

Us var en av de sista LP-skivor jag skaffade på 90-talet. Jag köpte den snorbilligt av Ole på Skivor & Band eftersom en musch som beställt LP:n inte hämtat ut den. Det var ett av de första album som först kom ut på CD och sedan gavs ut på vinyl i liten upplaga.

Alla låtarna fick inte plats på en LP, därför blev det en dubbel, en gles visserligen, på en sida är det bara två låtar, Steam och Only Us. Det var den sidan jag lyssnade på 1992.

När jag för några dagar sedan plockade fram skivan igen insåg jag att jag aldrig spelat den andra skivan. Och att ha en ospelad skiva går ju inte. Så den hamnade på skivtallriken fortare än man kan säga Selling England.

Och.

Jag kan väl säga så här. Us kom ut sex år efter So och visst finns det en hel del likheter. Det är ungefär samma typ av pop. Men Gabriel är fan så mycket bättre på Us. Låtarna är betydligt starkare och framför allt har han hittat tillbaka till sitt experimenterande med nya sound och rytmer, även om han inte är i närheten av det han gjorde på det tidiga 80-talet.

Men det gör Us till en riktigt spännande platta. Digging in the Dirt och Come Talk to Me är mina favoriter just nu. Men det finns säkert mer att upptäcka.

Att göra ett sånt fynd i sin egen skivsamling är inte det sämsta. Och den är ju för faen som ny.