Ett riktigt garageband

(UPPDATERAD) Jag har genom åren en skrivit om mängder av lovande jönköpingsband. So Divine dök upp nån gång i slutet av 90-talet. Så här skrev jag i en mindre lokaltidning inför Hovstocksfestivalen 1998.

So Divine är ett riktigt garageband. Eller började i alla fall sin karriär som ett sådant.
- De första åren höll vi till i ett garage på Grästorp, berättar basisten Pelle Dahl med ett leende, det låg vägg i vägg med grannens vardagsrum. Men han sa aldrig något.

Redan i femtonårsåldern började grabbarna i So Divine att spela ihop. Ingen av dem kunde ta ett enda ackord i början, och ingen av dem hade ens satt sin fot i kommunala musikskolan. Men de lade ner oändligt många timmar i replokalen och numera hör de till ett av Jönköpings tyngsta och bästa hårdrockband.

- Vi börjde spela ihop redan när vi gick på högstadiet, berättar Pelle. Ett tag repade vi varenda dag, bara för att det var så kul. Det blev roligare och roligare ju mer man lärde sig.
I början av karriären kallade de sig först för Kilakee, och senare Incognito. För ett par år sedan bytte de namn till So Divine.

- Det är ett bra namn, menar Pelle, och det låter mer heavymetal än hårdrock om det.
Men So Divine spelar tung och svängig hårdrock. Inspirerade av band som Black Sabbath, Slayer och Tool.
- Det är det där riktiga gunget man vill känna, förklarar Pelle. Man får ut så mycket av det.

Det är en stil som definitivt går hem hos publiken, för det kommer alltid mycket folk till deras spelningar.
- Vår första spelning gjorde vi som förband på Kulturhuset, berättar Pelle med ett skratt. När vi spelade var det fullt av folk framför scenen, men när huvudbandet gick på gick publiken därifrån.

Bandet består av Pelle Dahl, sång, Mattias Athlei, sång och gitarr, Jon Martinsson, gitarr och Magnus Jacobsson, trummor. Alla fyra är 21 år gamla, och alla kommer från bostadsområdet Grästorp i Jönköping.
So Divine lever som de lär. Här gäller svart läder, nitar och långt hår.

- Jo, hårlängden har betydelse, menar Pelle. Det känns liksom goare att spela, och så ser det coolt ut.
På fredagskvällen är det dags för dem att för andra året i rad gå upp på Hovstocks stora scen.
- Det är underbart att stå där uppe, säger Pelle, då släpper man allt. Jag längtar efter att få spela på Hovstock. Det är sommarens höjdpunkt.