En anledningen att ha skivspelare

Here Come the Warm Jets från 1974 är Brian Enos första riktiga soloplatta och skulle kunna vara den enda anledningen att över huvud taget äga en skivspelare. Det här spännande och innovativt, smart och nytänkande samtidigt som Eno hittar inspiration i allt från 60-talspop till psykedelia.

Här finns rätt mycket Roxy Music, vilket inte är så konstigt. Alla gruppens medlemmar – utom Bryan Ferry – finns med någonstans på skivan*. Dessutom är det en hel del Bowies Aladdin Sane eller till och med Ziggy Stardust.

Så har den ibland också kallats för banbrytande och den bästa glamrockskiva som någonsin gjorts (men det är flera om budet, kan man väl konstatera).

Men Here Come the Warm Jets är knappast glamrock och det är definitivt inte den experimentella ambienta musik man är van vid ska komma från Eno.
Däremot är det är futuristiskt och en skiva där man vid varje genomlyssning hittar nya prylar.

Den är stökig och rörig, men samtidigt mild och mjuk som en sommarfläkt. Lyssnar man på den igen blir den ironisk och elak – Baby´s on fire, better throw her in the water. (vilken förresten är en överjävligt bra låt).

Konstigt att man ska äga en LP i nästan 20 år utan att upptäcka dess storhet. Men så är fallet med den här. Det var först för några dagar sen jag tog mig tid att verkligen lyssna. Och nu kan jag inte spela något annat. För Brian Eno har en osviklig känsla för det här med bra pop.

* Brian Eno spelade med Roxy Music på gruppens två första plattor i början av 70-talet.