Det är med skräckblandad förtjusning jag ibland slänger på Led Zeppelin-låten Fool in the Rain. För vem vill egentligen höra Plant och grabbarna lira calypso? Och sen försöka få ihop det med med Jimmy Pages sylvassa gitarr...
Men Robert Plant räddar situationen.
Fool in the Rain är en av de sämre låtarna på In Through the Outdoor från 1979. Men inte den värsta. Tjatiga tio minuter långa Carouselambra, första spåret på andrasidan har jag svårt för.
Och den där Hot Dog, en 50-talsrocker, orkar jag knappt genomlida. Det är inte någon av Led Zeppelins bättre grejer. Undrar hur de tänkte där egentligen?
In Through The Outdoor spelades in och mixades i Polars studio i Stockholm. Enligt de rykten som gick då var det för att Led Zeppelin var ute efter ABBA-soundet. Visst låter det märkligt?
Jag tror väl inte att Led Zeppelin ville låta som ABBA. Jag tror det handlade mer om att få lite nya idéer. För bra idéer hade Page och Plant inget överflöd av i slutet av 70-talet. Enligt min mening hade de gått på tomgång i flera år, ända sedan Physical Graffiti...
Polarstudion räddade inte situationen. In Through The Outdoor är inte en skiva av världens då tyngsta och mest innovativa rockband. Det är ett trött och sömnigt avslut på en framgångsrik karriär.
Men den var i alla fall lite bättre än Presence och det finns faktiskt ett par bra låtar här. Smäktande All My Love gillar jag. Och avslutningen med I´m Gonna Crawl är mäktig.
Nr: 638/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar