SISTERS OF MERCY – FIRST AND LAST AND ALWAYS – 1985
Det tog Sisters Of Mercy fem år och nio singlar innan de släppte sin första LP på egna skivbolaget Mercyful Release. Efter det sparkade Andrew Eldritch hela bandet och stack till Hamburg. Jaha...
Jag antar att Andrew Eldritch måste varit helt befriad från humor och mycket egocentrisk. First And Last And Always är mörk, dyster, deprimerande Att Sisters Of Mercy hämtat mycket av sin inspiration från Joy Division är helt klart. Andrew Eldritchs mörka och entoniga malande röst gör sitt till för att förstärka den känslan.
Jag kan inte påstå att First And Last And Always hör till mina favoritalbum. Den är till och med långt från det. Men LP:n är på ett sätt fascinerande och har en nästan hypnotisk effekt. Sisters Of Mercy har ett märkligt sätt att fånga sin lyssnare.
Inledande Black Planet anser jag är skivans bästa spår, den är inte fullt lika deprimerande som resten av låtarna. Men jag kommer aldrig att våga rekommendera någon med psykiska problem att lyssna på LP:n, det skulle kunna bli alldeles fel...
När Eldritch kom till Hamburg bildade han ett nytt band, Sisterhood. Ett par av de andra tidigiare medlemmarna i Sisters Of Mercy blev The Mission.
Eldritch startade dock om Sisters Of Mercy 1987 med helt annat folk bakom sig och gjorde ett par album. De lär enligt kännare på området höra till de bättre i sin genre, men jag har inte hört någon av dem.
Nr: 2104/2222
Det tog Sisters Of Mercy fem år och nio singlar innan de släppte sin första LP på egna skivbolaget Mercyful Release. Efter det sparkade Andrew Eldritch hela bandet och stack till Hamburg. Jaha...
Jag kan inte påstå att First And Last And Always hör till mina favoritalbum. Den är till och med långt från det. Men LP:n är på ett sätt fascinerande och har en nästan hypnotisk effekt. Sisters Of Mercy har ett märkligt sätt att fånga sin lyssnare.
När Eldritch kom till Hamburg bildade han ett nytt band, Sisterhood. Ett par av de andra tidigiare medlemmarna i Sisters Of Mercy blev The Mission.
Eldritch startade dock om Sisters Of Mercy 1987 med helt annat folk bakom sig och gjorde ett par album. De lär enligt kännare på området höra till de bättre i sin genre, men jag har inte hört någon av dem.
Nr: 2104/2222
Jag var i övre tonåren när detta album släpptes. Dessutom tillhörde jag ett kompisgäng där de flesta gillade smal alternativrock av det mera svårmodiga slaget, dvs. det som brukade kallas "svartrock". Naturligtvis blev Sisters of Mercy snabbt ett slags husgudar i min umgängeskrets.
SvaraRaderaJag var redan då tveksam till dem. Både musiken, texterna och bandets framtoning kändes alltför mycket som ett försök att kopiera Joy Division.
Numera är denna typ av rockmusik enligt min åsikt fullständigt olyssningsbar. Ingen annan genre inom rock-/popmusik har nog åldrats så illa som 80-talets "depprock". Det pretentiösa, ansträngda svårmodet gör att band som Sisters of Mercy snarast får ett löjets skimmer om man försöker lyssna på eländet idag.
Och då ska man komma ihåg att "Barmhärtighetssystrarna" inte var det sämsta gänget i genren. I deras efterföljd kom ett flertal andra grupper vars teatraliska svärta och svårmod framstod som ännu mera fjantig och pubertal.
Jag tror vi är inne på ungefär samma spår...
Radera