Detta är mitt andra julklappstips. Den får också bli till pappa...
HUGH SCOTT BAND II – BRYNDWR ROAD – 2006
Bryndwr Road är en gata i Christchurh, Nya Zeeland. Där har Bo Åkerström varit, berättar han. I samma historia dyker det upp en rökande amerikan, en skum frisör från Svalbard och en spansk matador (med spegelblankt och kolsvart hår). Och så lagar Åkerström mat och klappar huvudet på hunden en stund (och allt var som vanligt i Lund).
Det går inte att förbereda sig på en sån här skiva. Bryndwr Road är en mycket märklig resa genom Bo Åkerströms ännu märkligare värld av banaliteter. Det är en CD (finns inte på vinyl) man antingen har hejdlöst roligt tillsammans med...eller inte förstår alls.
För min del älskar jag sånt här. Men så har jag ju följt Torsson ända från Klippans centrum via Österbymo till hälsningen från ledighetskommittén 2012.
Hugh Scott Band är inget nytt påhitt. Bandet dök första gången upp 1981 med singeln Vagabond, en inspelning Bo Åkerström gjorde tillsammans med förre jönköpingsbon Magnus Palm under ett av avbrotten i Torssons karriär. Den singeln är numera en raritet.
Idén till Hugh Scott Band II lär ha uppstått under den där resan till Nya Zeeland (där mjölken smakar messmör), under ännu en Torssonpaus.
Eftersom Bo Åkerström är sinnebilden för Torsson, är den här CD:n nästan en torsson-skiva det också. Skillnaden den här gången är att han fick med sig folk från Aston Reymers Rivaler vid inspelningen i stället för Palm. Och att det faktiskt är ett helt album med intryck och inte bara en singel.
För gamla torssonfans är risken stor att Bryndwr Road blir ännu en favoritskiva som de kan terrorisera sin oförstående omgivning med. Det är i alla fall precis vad jag gjort.
Men jag tänker akta mig för den där frisören från Svalbard (han är nog en skojare, han verkar lite oseriös, han gör mig rädd och nervös, han måste ha en skruv lös).
Nr: 14/CD
HUGH SCOTT BAND II – BRYNDWR ROAD – 2006
Bryndwr Road är en gata i Christchurh, Nya Zeeland. Där har Bo Åkerström varit, berättar han. I samma historia dyker det upp en rökande amerikan, en skum frisör från Svalbard och en spansk matador (med spegelblankt och kolsvart hår). Och så lagar Åkerström mat och klappar huvudet på hunden en stund (och allt var som vanligt i Lund).
För min del älskar jag sånt här. Men så har jag ju följt Torsson ända från Klippans centrum via Österbymo till hälsningen från ledighetskommittén 2012.
Hugh Scott Band är inget nytt påhitt. Bandet dök första gången upp 1981 med singeln Vagabond, en inspelning Bo Åkerström gjorde tillsammans med förre jönköpingsbon Magnus Palm under ett av avbrotten i Torssons karriär. Den singeln är numera en raritet.
Eftersom Bo Åkerström är sinnebilden för Torsson, är den här CD:n nästan en torsson-skiva det också. Skillnaden den här gången är att han fick med sig folk från Aston Reymers Rivaler vid inspelningen i stället för Palm. Och att det faktiskt är ett helt album med intryck och inte bara en singel.
Men jag tänker akta mig för den där frisören från Svalbard (han är nog en skojare, han verkar lite oseriös, han gör mig rädd och nervös, han måste ha en skruv lös).
Nr: 14/CD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar