Årets bästa 2013

Ännu ett år av skivsamlade är slut. Under 2013 har det tillkommit 210 LP-skivor till samlingen, samtidigt som samlingen faktiskt blivit mindre. Just nu har jag inte de 2222 skivor som är min övre gräns.

Jag bestämde mig nämligen under året för att bara äga skivor jag verkligen gillar, sånt jag vill lyssna på. Därför har det rensats ganska kraftigt.

Borta är många såna där samvetsskivor, skivor man ”måste” ha bara för att alla andra har det; Dire Straits, Bruce Springsteen, Eagles...

Borta är definitivt många ”bra-att-ha-skivor” som inköpts bara för att ha samlingen komplett med den och den artisten; Doobie Brothers...

Jag har inte nått hela vägen än, jag hittar såna där skivor i samlingen fortfarande. Men planen är att nån gång i framtiden bara ska kunna blunda och sticka in handen var som helst i skivhyllan och den LP jag får tag på vill jag lyssna på. Det ska bara finnas bra skivor där med andra ord.

Under året har jag kommit en bit på vägen mot denna utopi. Här är de tio skivor jag tycker är årets bästa inköp (redovisas utan rangordning, jag gör inga listor).

Frank Zappa – Roxy & Elsewhere
Vilken fantastiskt platta! Kanske det bästa livealbum som spelades in på hela 70-talet. Zappa på sitt bästa humör och Mothers Of Invention i högform. Här finns massor av bra låtar!

Anders F Rönnblom – Våld
F-ets sista vinylplatta på 90-talet som enligt ryktet spelades in på bara två dagar är ett hisnade äventyr för alla Rönnblom-fans. Oväntat vital och fräck, dessutom en LP-skiva som är mycket svår att få tag på nu för tiden.

Goat – World Music
Goat kramar ut det bästa ur 70-talshårdrock och 60-talspsykedelia och lägger till världsmusik och helt egna värderingar. I mitt tycke ett av de allra bästa svenska skivsläppen under 2013.

Good Rats – Tasty
Amerikansk artrock från det tidiga 70-talet. Good Rats var underskattade då och är det givetvis fortfarande. Tasty är ett av deras tidiga album och ett av deras bästa.

Touch – Touch
Från 1969, sägs vara den allra första amerikanska LP:n med progressiv rock. Kan inte riktigt jämföras med de stora brittiska föregångarna, men är hejdlöst rolig att lyssna på. Touch verkar inte ha några som helst gränser...

Tesla – Five Man Acoustical Jam
Amerikansk pudelrock? Nä, inte alls även om Tesla hör till den genren. Det här är en helt akustisk liveinspelning som för mig är överraskande bra. Mycket bra till och med. Det var dessutom en av de allra första unplugged-albumen som släpptes under 90-talet.

Who – Sell Out
En klassiker som håller vad det lovar. Ett av The Whos mästerverk och kanske deras roligaste skiva, inte minst för ”reklaminslagen” mellan låtarna.

Birth Control – Plastic People
Jag tror att tyska Birth Control nådde sin höjdpunkt med den här LP:n. Hårdrock, jazzrock och mycket vågat. Ett riktigt spännande album.

Travel Agency – Travel Agency
Ett eftertraktat samlarobjekt. Amerikansk psykedelia, beatlespop och en elak fuzzgitarr. En kul platta att lyssna på...även om den egentligen kanske inte har särskilt mycket att säga. Kan nog inte räknas till klassikerna, men får vara med för sin obskyritet.

Black Mountain – In The Future
Black Mountain dammade 2008 av storheter som Black Sabbath, Jefferson Airplane, Hawkwind och Zeppelin och fick ihop det riktigt bra. In The Future är faktiskt en förbannat bra progressiv hårdrockplatta.





Bubblare
Frank Zappa – You Are What You Is
Zappas hårdaste platta sägs det och något av en uppföljare till Joe´s Garage-serien och Sheik Yerbouti...men väldigt mycket roligare.

David Bowie – Heathen
Även när Bowie släppte nya skivor på 2000-talet mullrade det i marken. Heathen från 2002 var ännu ett styrkebesked från mästaren själv. En framtida klassiker? Kanske.

Hugh Scott Band – Bryndwr Road
Torsson men ändå inte när Bo Åkerström återupplivade Hugh Scott Band. Den här CD:n (!) är en sagolik resa, från Lund till Nya Zeeland. Ett måste för Torsson-fansen.

David Bowie – The Next Day
Tidernas bästa comeback har det sagts om det här albumet. Efter tio år bröt David Bowie sin tystnad och visade att han fortfarande är en mästare. Här finns influenser från Heroes, Ziggy och nästan hela Bowies karriär.

Jane – Here We Are
Denna tidiga 70-talare är andra albumet från tyska krautrockarna Jane. Inte det mest innovativa kanske, men en LP som pekade ut den väg Jane senare skulle ta, mot progressiv rock, långa vindlade melodislingor och rått gung.

Bob Dylan – Bootleg series Vol 1-3
Gammalt överblivet och tidigare inte publicerat material borde inte vara intressant, men när det gäller Dylan stämmer det så klart inte. Varenda en av de här 52 låtarna, i denna box med fem LP-skivor, är kanonbra.

Steve Miller Band – Number 5
Steve Miller var inte bäst med Fly Like An Eagle. Den här plattan kommer från hans tidigare karriär som psykedelisk bluesrocker. Här med en hel del country också...som tillsammans faktiskt blir fantastiskt bra.

Ruphus – New Born Day
Norsk progrock från det tidiga 70-talet. Inte nog med att den här LP:n är svår att få tag på, den är dessutom riktigt spännande.

Iron Butterfly – In-A-Gadda-Da-Vida
Vad ska man säga? Iron Butterflys klassiker är självklart alldeles lysande, titelspåret ett 17 minuters inferno. Tyvärr den enda riktigt bra plattan Iron Butterfly gjorde.

Crippled Black Phoenix – (Mankind) The Crafty Ape
Ett mastodontiskt konceptalbum från 2011, med influenser från Pink Floyd, Yes, Led Zeppelin...som faktiskt låter ruggigt bra.