UFO – MECHANIX - 1982
Mechanix är inte så dum trots allt. Annars är det ju upplagt för straffspark i öppet mål. Det här är en UFO-platta där inte Michael Schenker är med. Och Schenker var en bra kille. Och väldigt bra för UFO.
Mechanix anses dessutom knappt vara en av UFO:s bättre senare plattor.
Några större superhits går väl knappast att hitta här.
Och så är omslagsbilden ruskigt ful. Även om det inte går att ta miste på budskapet.
Det här är metal. Eller snarare NWOBHM, New Wave Of British Heavy Metal. Alltså precis samma som Saxon, Iron Maiden och såna där, som jag faktiskt aldrig lagt ner särskilt mycket tid på.
Men den här plattan kommer jag ganska bra överens med. Jag köpte den förresten på Östermalm i Stockholm av alla ställen. Det var bara något år efter att den kom ut, ändå fick jag den billigt.
UFO var rätt ute då. De var liksom inte med i NWOBHM-gänget på riktigt. De var väl överåriga redan då, kan man tänka sig. Men Mechanix är trots alla sina små brister en överraskande rolig skiva. Det som fick mig att haja till var låten Sometin´ Else, en Eddie Cochran-cover.
Otippat, men UFO gör den bra, med en hel del humor och massor av energi. Sen kan UFO naturligtvis det här med metalballader, Back Into My Life och Terri håller rätt bra UFO-klass, även om jag naturligtvis helst hade hört Michael Schenker riva av de där gitarrsolona... Men Phil Moog, han med rösten, håller ihop det bra.
Och när jag började mixtra med skivan, efter att den stått orörd i hyllan i en väldig massa år, upptäckte jag att grabbarna skickat med en liten affisch. Det var ju snällt.
Nr: 304/2222
Mechanix är inte så dum trots allt. Annars är det ju upplagt för straffspark i öppet mål. Det här är en UFO-platta där inte Michael Schenker är med. Och Schenker var en bra kille. Och väldigt bra för UFO.
Det här är metal. Eller snarare NWOBHM, New Wave Of British Heavy Metal. Alltså precis samma som Saxon, Iron Maiden och såna där, som jag faktiskt aldrig lagt ner särskilt mycket tid på.
UFO var rätt ute då. De var liksom inte med i NWOBHM-gänget på riktigt. De var väl överåriga redan då, kan man tänka sig. Men Mechanix är trots alla sina små brister en överraskande rolig skiva. Det som fick mig att haja till var låten Sometin´ Else, en Eddie Cochran-cover.
Otippat, men UFO gör den bra, med en hel del humor och massor av energi. Sen kan UFO naturligtvis det här med metalballader, Back Into My Life och Terri håller rätt bra UFO-klass, även om jag naturligtvis helst hade hört Michael Schenker riva av de där gitarrsolona... Men Phil Moog, han med rösten, håller ihop det bra.
Nr: 304/2222
Nu fick du mig att springa och kolla ifall jag hade någon poster i min. Hade jag såklart inte. Till på köpet ligger min skiva i ett jätteskämmigt innerkonvolut med reklam för tidningen Schlager på. Fast annars håller jag med om att skivan är bättre än man tror (även om det var mycket länge sedan jag spelade den). Och Paul Chapman är faktiskt en mycket bra gitarrist med respektabelt cv och inte någon vanlig Heavy Metal-wannabe (de har ju haft en del sådana också i sättningen...).
SvaraRaderaNu kan jag ju inte göra mig av med den här skivan. Helt plötsligt blev jag väldigt stolt över den där affischen som jag inte visste att jag hade...
SvaraRaderaHeavy metal har aldrig varit min grej, och jag ska därför inte ge mig på att ge något omdöme om UFO:s musikaliska kvaliteter.
SvaraRaderaMen omslaget var verkligen kul! Ett sånt där totalt bottennapp som skulle kunna platsa på en lista över "de värsta skivomslagen någonsin". Hur tänkte designern? Hur tänkte skivbolaget? Ett så pass etablerat band måste ju ha fått en hyfsad budget för sina skivproduktioner, och hårdrock är ju en genre där man ofta lagt stora resurser på säljande omslag.
Det vore intressant att få höra storyn bakom detta omslag.