”Jazz is not dead, it just smells funny”...

Mitt tredje och sista julklappstips...till pappa...

FRANK ZAPPA - ROXY & ELSEWHERE - 1974

Kanske är detta ett av de bästa livealbum som gjorts. Jag vet att många Zappa-fans skattar den här dubbeln väldigt högt. Jag håller med, Roxy & Elsewhere är fantastisk.

Det var liveplattan som följde upp album som Apostrophé och Over-Nite Sensation, Zappas övergång från jazzfusion till rock. Den som gillar de båda skivorna kommer garanterat att trilla baklänges av Roxy & Elsewhere. Den har allt.

- Massor av bra låtar, det mesta nytt faktiskt trots att det är ett livealbum.
- Zappas blixtrande gitarrsolon.
- Ett Mothers Of Invention som är sagolikt samspelt. Så tajt och med sådan känsla. George Duke, Bruce Fowler, Ruth Underwood...Det finns kännare som påstår att bättre än så här blev aldrig Mothers Of Invention.
- En publik som är med på allt, och då menar jag precis allt.
- Zappa själv på ett strålande humör. Han slänger ur sig det ena berömda citatet efter det andra (se rubrik).
- Chepnis...och som intro - en lång utläggning om monsterfilm från 50-talet.
- En perverterad tango.
- ...samt en professionell strippa (syns i bakgrunden på omslagsbilden).

Okej, mycket har säkert snyggts till i studion efteråt, men vilka livealbum gjordes inte det med? Jag är säker på att Zappa gjorde så med alla sina liveplattor. Men det spelar ingen som helst roll för Roxy & Elsewhere. Närvaron, känslan och rent av hänförelsen finns där.

Nr: 370/2222