ANDERS F RÖNNBLOM – THE SUBLIMINAL SOLO INFERNO – 2015
Sista delen i trilogin Landet, Folket, Jaget. Den tredje CD:n i Rönnbloms epos är den som är svårast att tycka om. Det är därför också den del som tar längst tid på sig.
Men vem fan vill bli folkkär blev ändå en favorit direkt, det är en undergroundhit. Vid Bellevue en drömvärld spökar en annan tycker jag väldigt bra om liksom Målarkungen, en berättelse om Anders F Rönnbloms far Folke.
Som alltid när det gäller Anders F Rönnblom är det sällan tycke uppstår omedelbart, hans skivor, text och musik, behöver tid på sig att mogna och sorteras in och falla på rätt plats. Det gäller även detta album, men det behöver få växa i sin egen takt.
I en värld där allt räknas i hits och tonartshöjningar har The Subliminal Solo Inferno inte en chans. Men det vore å andra sidan en skymf att jämföra Anders F Rönnblom med hitlistepop.
Svårigheten för mig som skriver om skivan är att jag har svårt att hitta jämförelser bland Rönnbloms egna. Komedia-En tripp nerför Tarschan Boulevard, viskar en röst. Jo, visst.
Därför blev det en svår skiva för mig att berätta om. Den text som nu ligger här tog lång tid att värka fram och antalet versioner, stykningar och ändringar har jag inte räknat. Jag kan dock inte påstå att jag nu är ens någorlunda nöjd, vilket bottnar i min oförmåga att analysera och sen formulera det jag känner på ett sådant sätt att jag kan förmedla det på ett vettigt sätt.
Jag zappar igenom alla de 24 kanaler min tv har och upptäcker att där nästan uteslutande sänds amerikanska skräpserier gjorda i samma form. I ett sånt påtagligt och störande brus är det naturligtvis svårt för ett så angeläget och personligt budskap som The Subliminal Solo Inferno att nå fram, men framför allt svårt att bli förstått.
Detta kan vara Rönnbloms mest personliga album, vilket inte säger allt. Jag kan väl inte påstå att hans texter gererellt sätt genom åren varit särskilt personliga utan mer betraktande. Men jag uppskattar det.
Musiken på skivan har jag svårare att tycka bra om, den känns ibland negativ och stundtals lite skrämmande. Men vem fan vill bli folkkär?
Trilogin Landet Folket Jaget består av de tre CD-skivorna
The Caviar Pizza Man Is Back (Landet)
The Cosmopolitan Cupcake Conspiracy (Folket)
The Subliminal Solo Inferno (Jaget)
Nr: 193/CD
Inget fel på låtarna, men det jag har lite svårt för med AFRs senaste skivor är att så lite är inspelat med ett levande band. Det verkar mestadels handla om hemmainspelningar där han gör det mesta själv. LPn som spelades in live i studio är ett undantag, och där svänger det så mycket bättre. I mina öron.
SvaraRaderaKan hålla med om det. Det nog är en del i det som gör att de känns svårare att lyssna på. LP:n är dock ingen av mina personliga favoriter.
SvaraRadera