Maxophone – ett italienskt kultband

MAXOPHONE – MAXOPHONE – 1975

En legendarisk italiensk prog-LP, en av de allra främsta påstår vissa kännare. Bandet har fortfarande, trots att bara en enda skiva spelades in, en hel del fans, en kult som än idag hoppas på en återförening. Någon sådan har det dock aldrig blivit, och lär heller inte bli av.

Bandets enda platta fick stor uppmärksamhet på sin tid. Gruppens italienska skivbolag bedömde att plattan borde ha en god chans att slå utomlands, så en inspelning med engelsk text gjordes också. Av någon anledning misslyckades det, så efter att bandet 1977 släppt en ganska misslyckad singel upplöstes Maxophone.

Men oj vad bra den här skivan är. Italiensk prog är något helt annat än brittisk, amerikansk eller till och med fransk och tysk progrock. De går i stället sin helt egen väg med långa jazzinfluerade melodistrukturer, symfonisk rock med en mycket speciell egenart, kanske påverkade av opera.

Att Maxophone höll hög klass var ingen tillfällighet. hälften av medlemmarna i bandet var klassiskt skolade musiker, de övriga hade lång erfarenhet från andra rockband.

De använder sig dessutom av flera instrument som sällan dyker upp i rock- eller progrock, som klarinett, vibrafon och till och med harpa. Detta tillsammans med synthar, flöjt, piano, el- och akustisk gitarr skapar en synnerligen komplex ljudbild.

Lägg där till alldeles utmärkt sång och snygga arrangemang. Det är inte konstigt att Maxophone i Italien numera jämförs med andra storheter som Museo Rosenbach, PFM och Le Orme.

Nr: 846/2222