Robert Plants elfte soloalbum

ROBERT PLANT – CARRY FIRE – 2017

Carry Fire är Robert Plants elfte soloalbum efter Led Zeppelin. Ändå kan jag inte, redan i första spåret The May Queen, låta bli att leta efter likheter. Och tycker sen att plattan nog har en hel del gemensamt med Kashmir.

Nej, Robert Plant kommer för alltid att ställas vid sidan av Led Zeppelin. Dels för att han själv som soloartist opererar i ett närliggande område, något som skulle kunna kallas progressiv rock...ibland på gränsen till hård. Sen har vi ju det där med hans karaktäristiska röst som får hjärtat att pumpa extra på alla gamla zeppelinfans.

Om det är bra eller dåligt vill inte jag avgöra. Jag tycker Carry Fire är ett starkt album med genomgående bra låtar. Allt låter inte som Led Zeppelin, Robert Plant har ju haft några år på sig att utveckla en, eller flera, moderna och egna stilar som han utan några som helst besvär rör sig mellan.

Carry Fire är betydligt mer varierad än vilken gammal Led Zep-platta som helst vad gäller det. Det gör den spännande att lyssna på, men kanske inte ger alla gamla fans den där absoluta tillfredsställelsen de förväntar sig.

En liten jämförelse kan jag inte låta bli, Carry Fire går i ungefär samma stil som No Quarter, den där plattan Plant spelade in tillsammans med Jimmy Page i början av 90-talet.

Men på Carry Fire har han inga gamla kollegor med sig, i stället backas han upp av The Sensational Space Shifters, vilka är nog så rörliga musikaliskt sett att de mycket väl kan matcha Robert Plant.

Carry Fire släpptes så sent som oktober 2017 och togs då emot mycket väl av både kritiker och skivköparna. De som skaffade sig albumet på vinyl fick en dubbel-LP med musik på tre sidor. Den fjärde sidan är blank med en etsning.

Nr: 1367/2222