Wallingers World Party

WORLD PARTY – PRIVATE REVOLUTION – 1986

World Party var bättre än sin tid. Karl Wallingers musik drunknade i 80-talets mainstream-pop bland meningslösa Absolute Music-album och Mr Music. För någon hitlistepop är inte det här.

Debutalbumet, Private Revolution, är en riktigt spännande och rolig skiva. Här finns inspiration både från 60-talspop och Bob Dylan. Och ibland låter faktiskt Karl Wallinger - som ensam var World Party - som Mick Jagger. Att han en gång i tiden var med i Waterboys är spår som också sitter kvar, även om han knappast kan anklagas fortsätta i den riktningen.

1986 har aldrig hyllats som något av de större popåren, men Private Revolution fick en hel del positiv kritik när den kom. Och den här gången kan jag nog hålla med. Det finns flera låtar jag gillar.

Titelspåret är en skön liten rocker, Ship of Fools har väldigt mycket Waterboys över sig, så den gillar jag den också. Dylancovern All I Really Want To Do är också en sån där låt jag gärna spelar flera gånger.

Men det finns säkert fler. Det här är en sån där skiva man måste spela flera gånger för att upptäcka helt och hållet.

Nr: 1392/2222

Jag har skrivit om skivan tidigare.