Wallingers World Party

Jag har ibland svårt för 80-talspop, substansen är ofta inte mer än avslagen folköl. Men ibland dyker det upp en och annan bra platta även från det årtiondet.

World Partys debutalbum från 1986, Private Revolution, är ett av de där undantagen. En riktigt spännande och rolig skiva, här finns inspiration både från 60-talspop och Bob Dylan. Och ibland låter faktiskt Karl Wallinger - som var World Party - som Mick Jagger. Han var en gång i tiden med i Waterboys och de spåren sitter naturligtvis också kvar.

Private Revolution fick en hel del positiv kritik när den kom och det finns flera låtar jag gillar. Titelspåret är en skön liten rocker, Ship of Fools har väldigt mycket Waterboys över sig, så den tycker jag om.

Dylans All I Really Want To Do är också en sån där låt jag gärna spelar flera gånger. Det finns säkert fler. Det här är en sån där skiva man måste spela flera gånger för att upptäcka helt och hållet.

World Party var kanske lite för bra för sin tid. Wallingers musik drunknade i 80-talets mainstream-pop bland meningslösa Absolute Music-album och Mr Music. För någon hitlistepop är det här väl egentligen inte.