Jag har spelat The River väldigt många gånger. Så där i början av 80-talet var det en av de allra största skivorna. Då spelades den ta mej fan nästan alltid.
Det där är numera lite pinsamt för min del.
Bruce Springsteens The River från 1980 är inte så där jävla bra. Inte så fantastiskt ohyggligt in-i-helvete överjävligt bra som man tyckte då.
Den är faktiskt ganska monoton. Lite tjatig nästan. Och jobbig att lyssna på. För det är en dubbel med 20 låtar.
1980 var det kul. Nu tycker jag så här:
Egentligen är det bara enkel och lite slarvig chuckberryansk rock. Visserligen med glimten i ögat och förmodligen inspelat med en massa energi. Men det räcker inte för att jag fortfarande ska gilla den.
”Well I got some beer and the highway´s free.
And I got you, and baby you got me.”
Bättre än så blir det inte på den här skivan...
Någonstans har det sagts att The River skulle vara Bruce Springsteens ”White Album”. Det är bara bull-shit. Låtarna låter alldeles för lika för det.
Jag har ibland faktiskt svårt att skilja dem från varandra. Och så där väldigt revolutionerande kan de knappast anses vara.
Låtar som är bra nu: möjligtvis The River och Point Blank.
Låtar som var jävligt bra då: The Ties That Bind, Sherry Darling, Hungry Heart, You Can Look, The River, Point Blank, Cadillac Ranch, Drive All Night.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar