Bara mainstream hårdrock

Take No Prisoners börjar rätt lovande. Det är bra tryck i Bloody Reunion och man får nästan lite Bounty Hunter-vibbar*. Introt till Respect Me in the Morning är också rätt vasst. Det finns alltså hopp om Molly Hatchet, tänker man då lite försiktigt.

Men...det där går över rätt fort. Bloody Reunion blir snabbt tråkig och alldaglig. Och Respect Me in the Morning är bra i 20 sekunder. Resten av Molly Hatchets album från 1981 är nog lämpligast att glömma så fort som möjligt.

Jag kan inte turerna bakom kulisserna. Men jag fattar inte varför detta tidigare så briljanta band försöker sig på till exempel Long Tall Sally. För deras version här är hemsk.

Sen lirar Molly Hatchets någon slags mainstream-hårdrock jag har hört alldeles för mycket av. Jag får för mig att jämföra med band som REO Speedwagon, Foreigner och annat sånt där som är bannlyst i min samling.

Southern rock då? Inte för ett ögonblick!

* En jävulskt bra låt från Molly Hatchets debutalbum från 1978.

Mer om Molly Hatchet
Fullt ös från början