Och nog har det delats ut en del smällar.
Demon´s Eye är en rallarsving av sällan skådat slag. En ruggig rocker med precis de rätta hårdrocksackorden som bara Ritchie Blackmore kan göra. Fireball är också en jävligt bra låt.
Golvad! Inget snack om det.
Rond 2
Mitt effektivaste vapen borde vara att enkelt och retfullt lyfta upp pick-upnålen från skivjävlen. Och nog har jag varit frestad, inte minst efter att ha lyssnat på countrylåten Anyone´s Daughter. Den begriper jag inte alls. Visst är det möjligt att Purplegänget ville bredda sig efter In Rock, men det var nog i fel riktning i alla fall.
Men nålen har alltid fått ligga kvar. Vi följer så klart Queensberryreglerna från 1867 och där är slag under bältet inte tillåtna, även om jag vid något tillfälle påpekat att den där countryprylen nog borde räknas dit. Men jag tar poängen.
Vi fortsätter cirkla runt varandra och delar ut lätta men irriterande jabbar både från höger och vänster. The Mule är en sådan, en nästan psykedelisk låt som är minst sagt skum. Och No, No, No tycker jag bara är fruktansvärt jobbig.
Men det slutar alltid med att jag ger upp och konstaterar att Fireball från 1971 vinner på poäng. Den är inte lika vasst som In Rock eller Machine Head, men inte så långt ifrån. Och det är tillräckligt för min del.
Härligt inlägg! Sitter och lyssnar på No No No här. Jag tycker nog att den är ganska skön ändå. Gillar riffen.
SvaraRaderaJag är ny läsare av din blogg och den hamnar rätt in i bokmärkesfältet. Julen gav mig intresse för att bygga ut min ännu lilla LP-samling av hårdrockskivor, så denna sidan blir extremt kul att hålla koll på. Extra lök på laxen är att vi bor i samma stad, vilket gör det än mer intressant.
Jag är ny i stan sedan några år och känner egentligen bara till den lilla skivbutiken på Torpa. En nybörjarguide för LP-inköp i Jönköping hade varit kul att läsa! :)
Vi hörs snart igen!
/Henke