Är detta Eagles urmall?

EAGLES – EAGLES – 1972

Det här skulle kunna vara den enda Eagles-platta man behöver, debutskivan från 1972. Den är urkunden, urmallen och råkopian för hur precis alla andra Eagles-skivor senare skulle låta. Har man hört den här, har man hört allt man egentligen behöver med Eagles.

Nja, 1973 års Desperado kanske man ska lyssna på också. Den är liite udda jämfört med alla övriga. Möjligtvis är det därför vissa eaglesfans ofta utpekar den som ett misslyckande. Det håller jag inte alls med om, den känns i sammanhanget jämförelsevis uppfriskande.

Men tillbaka till debutskivan, där jag direkt måste komma med en liten ”varning”. Eagles musik var nämligen anpassad och tillrättalagt redan från början.

Don Henley och hans polare var inga nybörjare när de satte igång det här projektet. De visste vad som gick hem. Och de visste vad de behövde göra. Det är alltså mainstream på sin allra högsta peak.

Det hindrar dock inte att Eagles var en väldigt bra countryrockband och att detta är en mycket bra countryrockplatta. Självklart blev Eagles aldrig bättre än så här.

Låtarna är över lag väldigt starka. Witchy Woman först och främst, som visar att Eagles kunde lira rock om de ville. Det är kul. Take It Easy är så klart en gammal favorit som jag lyssnar på med stor behållning även nu för tiden.

Peaceful Easy Feeling är inte heller dum, även om Eagles inte förnekar sig det minsta ens på sin första platta, de plankar sig själva direkt.
- Va?
- Ja, är det inte egentligen en cover på Take It Easy...?

Sen, bara för att vara motvalls, Randy Meissners Early Bird gillar jag också. Men kanske mest för att det är Eagles flummigaste låt någonsin och en liten blotta i den välansade fasaden. Dessutom är Take The Devil faktiskt en ganska bra rocker om man är på det humöret. Underskattad, så klart. Också en Meissner-låt, av nån anledning...

Nr: 1503/2222

En delvis omskriven text som nu publiceras igen.