MOTT THE HOOPLE – ALL THE YOUNG DUDES (LIVE COMPILATION) – 2007
Ett onödigt köp. Men när det gäller Mott The Hoople är jag svag. Det hjälpte inte att jag redan hade de flesta låtarna på den här inspelningen. Jag hade ju inte alla...
Denna dubbel-CD ska inte förväxlas med Mott The Hooples mäktiga album All The Young Dudes från 1972. Det var ett högklassigt studioalbum, ett av Motts allra bästa, som fått namn efter den låt Ian Hunter och hans polare fått av David Bowie, All The Young Dudes.
Det där namnet har sen gått igen genom åren, det finns både samlingsalbum och liveplattor med gammalt avdammat material, både av Mott och av Ian Hunter, som fått det namnet. Och här sitter jag alltså med ännu en...
Nåja, skivbolaget som gav ut den vill gärna kalla den för Mott The Hooples Black Box. Det namnet var tydligen ledigt. Det finns ju många svarta boxar, samlingsboxar på CD, med massor av olika band. Sedan tidigare hade jag Gasolins svarta låda. Nu har jag en svart till...
Detta dubbelalbum med liveinspelningar är egentligen inte mycket att skriva om. Albumet har även släppts under namnet The Definitive Mott The Hoople Live.
Det mesta materialet finns dessutom på andra skivor med andra namn.
De första sex låtarna är hämtade från en konsert 1971 inspelad i Stockholms konserthus, som också givits ut på LP:n Live In Sweden 1971.
Den andra CD:n innehåller nästan bara låtar från omfattande dubbel-CD:n Two Miles From Live Heaven, med låtar från bandets USA-turneer under det tidiga 70-talet.
Lite ”nytt” finns det dock. Ett antal låtar har hämtats från en inspelning 1972 Tower Theater i Philadelphia. Dessa är dock av ganska låg inspelningskvalitet, vilket förmodligen är anledningen till att de inte släppts tidigare även dem...
Men okej, det är alltid trevligt att lyssna på Mott The Hoople. Särskilt live, de var ju ett briljant liveband. Som vi alla minns gavs det ju bara ut en enda ”riktig” liveinspelning under bandets storhetstid, albumet Mott The Hoople Live.
Det var märkligt nog var en nedbantad version av två lysande bra liveinspelningar gjorda i London och USA. Men det enda man fick höra från dem var fyra låtar från vardera konsert, i ett dessutom lite udda låtval.
Så det är väl fullt möjligt att denna dubbel-cd fyller något slags uppdämt behov. Men jag tror inte att den som inte är Mott The Hoople-fan ända ut i fingerspetsarna uppskattar det lika mycket.
Nr: 300/CD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar