Förväntningar och nostalgi

KARTHAGO – ROCK´N´ ROLL TESTAMENT – 1974

Det handlade om höga förväntningar. Det handlade så klart om nostalgi. Det kunde handlat om gränser som borde passerats. Inte tvärtom.

Mina förväntningar var höga på denna, enligt ”uppsnacket” inför Longhairs återutgivning av denna tyska rockklassiker. För höga visade det sig. Förmodligen handlade det om nostalgi, som det alltid brukar göra. Det handlade till slut om gränser Karthago aldrig gick över. Det som gjorde Rock´n´ Roll Testament till ett mainstream rockalbum.

Rock´n´ Roll Testament var tyska Karthagos tredje album. Det var med det allt skulle hända. Bandet åkte till London för att spela in skivan, men tappade ett par bandmedlemmar på vägen och fick organisera om.

Lösningen blev dock bättre än väntat, bland annat fick bandet en ny basist, Glenn Cornick, som precis lämnnat Jethro Tull. Man kan också konstatera att Rock´n´ Roll Testament är ett välgjort album; låtar, produktion, arrangemang, allt är så snyggt gjort.

Musikaliskt är låtarna säkert också tekniskt krävande och gillar lite extra gitarrarbetet i titelspåret. Jag har där inga invändningar. Här finns snygga jazzinslag, soul, funk och till och med southern rock.

Men någonstans på vägen känns det fel. Det blir lite för trevligt. Rock´n´ Roll Testament blir alldaglig, mainstream. Karthago vågade inte. Kanske stod för mycket på spel. Jag upptäcker mig jämföra med en del av Moody Blues 70-talare och tycker det passar ganska bra, men tvingas också kasta in jämförelser med de soulfunkband som i början av 70-talet spelade in skivor på motownbolaget Rare Earth...och Doobie Brothers.

Och det är där det skär sig för min del. Vilket givetvis hänger på mina förväntningar. Rock´n´ Roll Testament är i min värld inget hårdrockalbum och inte heller kraut. Progressiva och experimentella inslag finns visserligen men är alldeles för få.

Min favorit är mörka The Creeper, men skivan hade behövt mer av det. Det ska påpekas att det här bara är min personliga uppfattning. Det finns väldigt många som hyllar Rock´n´ Roll Testament som ett av sin tids stora.

Jag tycker skivan bara delvis når upp till det ryktet. Men jag ger mig inte med detta. Jag ska nu ställa undan skivan i ett mörkt hörn och hoppas vid något tillfälle i framtiden, när mina utifrån påklistrade förväntningar har glömts bort, då kanske kan se Rock´n´ Roll Testament i ett annat ljus.

Nr: 578/2222