Sanningens ögonblick för Bev Bevans ELO

ELECTRIC LIGHT ORCHESTRA PART TWO – MOMENT OF TRUTH – 1994

Det svåraste med ELO Part Two är soundet. Att inte försöka tänka på att det är ELO, men inte alls låter så. Electric Light Orchestra Part Two är ELO, men utan Jeff Lynne. Det är Bev Bevans ELO, trummisen i ”riktiga” ELO. Det får man försöka vänja sig vid, annars blir det besvärligt.

I slutet av 80-talet gick Jeff Lynne och Bev Bevan skilda vägar. Båda ville ha namnet ELO, vilket slutade med att Bev Bevan gick vidare med det nya namnet ELO Part Two. En grupp med visserligen ett par andra gamla ELO-medlemmar, men inte alls med det karaktäristiska sound Jeff Lynne skapade åt ELO i slutet av 70-talet.

Första skivan med Bev Bevans ELO var det inte många som kom överens med. Det lät ju inte som ELO. Samma med bandets andra och sista studioplatta. Alla hoppades att ELO:s magiska sound skulle finnas där, och blev jättebesvikna över att det inte gjorde det.

Det var förmodligen därför Moment Of Truth fick så ohyggligt mycket negativ kritik av både kritiker och skivköparna. Den blev sanningens ögonblick för ELO Part Two.

Möjligtvis var det därför Bev Bevan några år senare tröttnade på rocklivet, sålde sin halva ELO:s namnrättigheter till Jeff Lynne och hoppade av.

Nu så här ganska många år har jag fått det lättare att komma överens med Moment Of Truth. Jag kan numera lyssna på den utan at bli irriterad. Och jag har kommit fram till att den inte alls är så kass som alla tyckte då och även jag fått för mig.

Nu för tiden tycker jag det är en ganska hyfsad rockplatta med kraftig inspiration från klassisk musik. Progressiv rock i samma lättviktsklass som bland annat Barclay James Harvest stundtals opererade och Ekseption hamnade i vissa stunder. Man skulle kunna likna Moment Of Truth vid en symfoni med flera olika delar som hålls ihop riktigt snyggt.

Det är en lättlyssnad skiva som passar väldigt bra att ha på i bakgrunden men även går att slölyssna på med tämligen stor behållning. Någon direkt likhet med riktiga ELO ska man inte leta efter. Gör man det förlorar Moment Of Truth all sin glans. Det är då man får för sig att sångaren i bandet låter som Meat Loaf och att musiken egentligen är muzak. Men den är bättre än så.

Nr: 275/CD