Ganska säkert Pink Floyds mästerverk

PINK FLOYD – THE WALL - 1979

The Wall är förmodligen det allra sista progrockalbumet som blev en sån jättesuccé att nästan alla som äger en skivspelare har den. Pink Floyds mästerverk?

Troligen...ganska säkert till och med. Jag spelar fortfarande The Wall. Den har varit bra sedan 1979. Så är det. The Wall är mer eller mindre ett soloalbum av Roger Waters, han gjorde all text och musik (nästan) och ljudeffekter. Helikopterljudet på Another Brick in the Wall och den där sekvensen när en massa gitarrer slås sönder. Det är grejer det!

Första LP:n på denna dubbel är det bästa Pink Floyd någonsin spelat in. Alla låtarna är briljanta, ta bara Another Brick in the Wall, Mother och Goodbye Blue Sky som exempel. Andra LP:n drar ner helhetsintrycket något.

Den är rörig och i slutet faktiskt av jobbig för dem som inte är så inbitna fans att de inte hör nyanserna. Nobody Home och Comfortably Numb är mina höjdpunkter. Nånstans mitt i det kreativa kaoset fick Rick Wright sparken. För att han var lat, menade Waters, som styrde Pink Floyd med järnhand.

Jag köpte mitt ex på Domus utmärkta skivavdelning i Jönköping samma dag den släpptes. Retligt nog var jag inte först. Det hade varit något det.

Numera är jag dock inte ägare till just det exemplaret, som genom alla årens spelande blev ganska slitet och lite repigt.

Jag vet att det är att häda. Men jag köpte faktiskt ett nytt fint exemplar. Där jag kan höra Goodbye Blue Sky utan att reta mig på att nålen hoppar och att det inte knastrar under ”Are all these your guitars-sekvensen”...

Ännu en del av nya skivans glans försvinner väl när jag nu berättar var jag köpte den...på Gekås i Ullared...

Men vänta nu. Filmen då? Undrar säkert vän av ordning. Det gjordes ju en sån, tecknad. Nja, den är i jämförelse inte särskilt intressant. Bara skräp, påstår en och annan, även om floydfansen så klart tycker något helt annat.

Nr: 258/2222

Texten har varit med förr (omskriven dock).