Namnet var så fräckt

JO JO ZEP AND THE FALCONS – SCREAMING TARGETS – 1980

Hit And Run var egentligen en ganska fånig poplåt. En lallig reggaepopdänga. Men det var den låten gjorde att skivbolag i Europa och USA fick upp ögonen för Screaming Targets.

Jo Jo Zep & the Falcons var egentligen ett hederligt rhythm´n´blues-band och hade lirat i flera år på pubar och klubbar i och i närheten av Melbourne. Screaming Targets blev gruppens chans att visa upp sig utomlands. De fick nu turnera i både USA och Europa.

Något större sensation blev de däremot inte när skivan kom till Jönköping. Jag har för mig att jag köpte Screaming Targets för en femma eller tia på Tempos årliga rea. Jag gjorde det mest för att jag tyckte namnet var så fräckt. Om jag någon gång skulle startat ett rockband hade det fått heta något i den stilen.

Screaming Targets är betydligt bättre än Hit and Run. Det är ganska typisk australisk 80-talsrock, tufft rockkomp, spretiga gitarrer och kul texter.

Jag skulle nog vilja kalla det pubrock och jämför gärna med lirare som Mickey Jupp och Dave Edmunds. Men inte lika bra. Den stora skillnaden är kanske att Joe Camillieri, som bandledaren hette, gärna blandar in en hel del jazzigt blåskomp.

Min favorit på den här skivan är låten Shape I´m In, reggae det också, men inte lika fånig.

Nr: 1387/2222

Jag har lagt ut den här texten tidigare, men för så länge sen att jag tycker den borde få en chans igen.