Wilmer X tillbaka till ursprunget

WILMER X – PRIMITIV – 1998

Jag vet inte om det fanns nån tanke med att vinylupplagan av Primitiv trycktes på ljusröd vinyl. Har vänt och vridit på det det, men inte kommit fram till något annat än att det förmodligen var en rolig idé.

Men inte lika kul som att släppa Silver på silverfärgad vinyl, som kom samtidigt. Det naturliga hade väl i så fall varit att ge ut Primitiv på den mest primitiva av alla vinylfärger, svart. Men det hade ju inte varit ett dugg kul.

Att ge ut skivan på vinyl uppskattas så klart. Min gamla CD-skiva är utkastad. Men skillnaden mellan det som finns på vinylen och CD:n är naturligtvis försumbar. Jag tycker samma om skivan på vinyl som på CD.

Men för att fira Wilmers nedkomst av denna vinyl publicerar jag ännu en gång den text jag skrev om CD-skivan. Så här lät det då: I mitten av 90-talet snurrade hjulen allt fortare för Wilmer X. Allt Nisse Hellberg tog i verkade bli till guld.

Han toppade försäljningslistorna med skivan Röster från södern som han spelat in ihop med Peps, han fick en grammis för texterna på albumet Hallå världen och Wilmer X turnerade med Gyllene Tider på tidernas största turné.

Nånstans där började det gnissla i kugghjulen. Wilmer X gjorde inte en enda spelning hösten 1997. I stället ryktades det att Nisse Hellberg börjat skriva nya låtar. Att han ville tillbaka till ursprunget, till Djungelliv och En röd elektrisk gitarr.

Nu pratar vi förväntningar och väntans tider. När Primitiv kom visade det sig att den fått rätt namn. Wilmer X hade verkligen gått tillbaka till sin enkla raka bonnarock. Sån där musik som man knappt behöver tänka för att förstå, den bara är där och lever ett eget liv som man kan hänga med på om man vill och kan.

Jag påstår inte att Primitiv var någon slags frälsare eller något storverk av Nisse Hellberg. Men det var en frisk fläkt efter album som Pontiac till himmelen och en del andra 90-talare som jag knappast ens lagt på minnet.

För dum för pop som är precis så primitiv som man vill ha den och den blev också en ganska stor hit trots sin enkelhet. Dags för ett underbart liv var en annan låt jag gillade, Hippiekick satt rätt bra den med och ironiska countrystänkaren Nån har öppnat konto i Jesu namn gick också hem i det här hemmet.

Nr: 333/2222

Har skrivit om albumet tidigare, men då om cd-skivan.