WILMER X – PRIMITIV – 1998
I mitten av 90-talet snurrade hjulen allt fortare för Wilmer X. Allt Nisse Hellberg tog i verkade bli till guld. Han toppade försäljningslistorna med skivan Röster från södern som han spelat in ihop med Peps, han fick en grammis för texterna på albumet Hallå världen och Wilmer X turnerade med Gyllene Tider på tidernas största turné.
Nånstans där började det gnissla i kugghjulen. Wilmer X gjorde inte en enda spelning hösten 1997. I stället ryktades det att Nisse Hellberg börjat skriva nya låtar. Att han ville tillbaka till ursprunget, till Djungelliv och En röd elektrisk gitarr.
Nu pratar vi förväntningar och väntans tider. När Primitiv kom visade det sig att den fått rätt namn. Wilmer X hade verkligen gått tillbaka till sin enkla raka bonnarock. Sån där musik som man knappt behöver tänka för att förstå, den bara är där och lever ett eget liv som man kan hänga med på om man vill och kan.
Jag påstår inte att Primitiv var någon slags frälsare eller något storverk av Nisse Hellberg. Men det var en frisk fläkt efter album som Pontiac till himmelen och en del andra 90-talare som jag knappast ens lagt på minnet.
För dum för pop som är precis så primitiv som man vill ha den och den blev också en ganska stor hit trots sin enkelhet. Dags för ett underbart liv var en annan låt jag gillade, Hippiekick satt rätt bra den med och ironiska countrystänkaren Nån har öppnat konto i Jesu namn gick också hem i det här hemmet.
Nr: 135/CD
I mitten av 90-talet snurrade hjulen allt fortare för Wilmer X. Allt Nisse Hellberg tog i verkade bli till guld. Han toppade försäljningslistorna med skivan Röster från södern som han spelat in ihop med Peps, han fick en grammis för texterna på albumet Hallå världen och Wilmer X turnerade med Gyllene Tider på tidernas största turné.
För dum för pop som är precis så primitiv som man vill ha den och den blev också en ganska stor hit trots sin enkelhet. Dags för ett underbart liv var en annan låt jag gillade, Hippiekick satt rätt bra den med och ironiska countrystänkaren Nån har öppnat konto i Jesu namn gick också hem i det här hemmet.
Nr: 135/CD
Ja, pressreleaserna, recensionerna och inte minst skivans namn (och omslag) bredde på rätt så friskt med att detta var en skitig "tillbaka till rötterna"-skiva. Och visst uppskattade jag den. Men inte hör jag särskilt stora skillnader gentemot skivorna som kom närmast innan, inte. Mer gitarrer, mindre piano, viss avsaknad av "exotiska" rytmer - men samma slags låtar. Typiska Nisse-låtar. Fast hypen lyckades uppenbarligen, och det gjorde väl inte oss Wilmer-fans något...
SvaraRadera