Detta märkliga tyska krautrockband gav ut tre skivor i början av 70-talet, inget av dem blev särskilt välkänt i Sverige. Men Dzyan framstår nu som ett av de mer vågade och experimentella tyska banden från sin tid som via jazzrock, electronica och kraut tog sig vidare mot världsmusik och psykedelia.
Bandet tre LP-skivor är alla väl värda att lyssna på även idag. Den första plattan är något mer rockorinterad, men när Dzyan efter den delvis bytte sättning tog deras musik också en ny väg, som är minst sagt spännande att följa. Sista albumet, Electric Silence, räknas som en av krautrockklassikerna och är en av de märkligaste album som spelats in.
Dzyan (1972)
Ett spännande krautrockalbum för den som söker något mer än det vanliga. Dzyan söker sig via electronica, jazz, världsmusik och psykedelia ut i ett okänt musiklandskap uppkommet ur instrumentala jazzsessioner.
Time Machine (1973)
Efter att ha bytt delar av bandet ändrade Dzyan delvis inriktning mot en betydligt mer avantgardistisk form av musik, som ligger närmare konstmusiken än rock. Time Machine är ett omväxlande och nervpåfrestande album där Dzyan skapat en alldeles egen värld av svårfångade melodislingor.
Electric Silence (1974)
Den tredje och sista LP:n från Dzyan är utan tvekan den märkligaste. Här tangerar bandet jazzrock, electronica, världsmusik och psykedelia enligt sin alldeles egen formel som när man börjar förstå den är svår att stå emot. Anses av de flesta kännare vara Dzyans främsta verk.
Mandala SWF-session (2010)
En inspelning gjord före utgivningen av första albumet, dock inte släppt på vinyl förrän 2010. Visar den lite mer rockiga sidan av Dzyan vilken inte alls var så dum egentligen. Ett bra album som särskilt borde uppskattas av dem som gillade Dzyans debutskiva.
Ett spännande krautrockalbum för den som söker något mer än det vanliga. Dzyan söker sig via electronica, jazz, världsmusik och psykedelia ut i ett okänt musiklandskap uppkommet ur instrumentala jazzsessioner.
Efter att ha bytt delar av bandet ändrade Dzyan delvis inriktning mot en betydligt mer avantgardistisk form av musik, som ligger närmare konstmusiken än rock. Time Machine är ett omväxlande och nervpåfrestande album där Dzyan skapat en alldeles egen värld av svårfångade melodislingor.
Den tredje och sista LP:n från Dzyan är utan tvekan den märkligaste. Här tangerar bandet jazzrock, electronica, världsmusik och psykedelia enligt sin alldeles egen formel som när man börjar förstå den är svår att stå emot. Anses av de flesta kännare vara Dzyans främsta verk.
En inspelning gjord före utgivningen av första albumet, dock inte släppt på vinyl förrän 2010. Visar den lite mer rockiga sidan av Dzyan vilken inte alls var så dum egentligen. Ett bra album som särskilt borde uppskattas av dem som gillade Dzyans debutskiva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar