SANTANA – ZEBOP – 1981
Zebop är inte tillräckligt för att bli omvänd. Men är man redan santanafrälst finns det saker på albumet som kommer att göra tiden i paradiset lite bättre. Det blir givetvis massor av gitarr och svängigt gungiga sköna låtar.
Omvänd eller inte. Zebop blev kanske något av en frälsning för Carlos själv. LP:n kom precis i rätt tid efter två djupdykningarna i electro- och synthvärlden, Marathon och The Swing of Delight. Skivor som , snällt sagt, inte alla santanafans uppskattar (men det finns också många som gör det).
Zebop skulle dock kunna vara en sån där platta som passerar förbi i det tysta. En hitlåt finns visserligen på skivan, Winning. En låt jag dock aldrig lyckats komma överens med.
Kanske för att det luktar lite väl mycket kommersiell gitarrock om den, vilket det gör om flera av låtarna. Orsaken till det tror jag är producenten Keith Olsen. Han hade innan Zebop arbetat med AOR-giganter som REO Speedwagon och Foreigner och det satte sina spår även här.
Men till skillnad från de två tidigare skivorna går det att spåra upp en hel del bra latinorock på Zebop. American Gypsy är lysande och inte minst instrumentala I Love You Much To Much, en riktig liten santana-pärla nästan i klass med Europa och Jingo.
Den låten upptäckte jag på allvar inte förrän för några år sedan, då Carlos gav ut albumet Multidimensional Warrior, en cd-samling med hans egna favoriter och där denna lite undangömda pärla fanns med.
Sen kan jag inte låta bli att nämna Sensitive Kind, den där gamla J J Cale-låten. Santana sätter dock sin helt egen prägel och får den att svänga ganska ordentligt. Bäst version av den låten har dock varken Cale eller Santana gjort, tycker jag. Båda ligger i lä bakom John Mayalls släpiga bluesversion på A Sense of Place från 1990. Där snackar vi frälsning på riktigt.
Nr: 261/2222
OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans med en delvis nyskriven text.
Zebop är inte tillräckligt för att bli omvänd. Men är man redan santanafrälst finns det saker på albumet som kommer att göra tiden i paradiset lite bättre. Det blir givetvis massor av gitarr och svängigt gungiga sköna låtar.
Kanske för att det luktar lite väl mycket kommersiell gitarrock om den, vilket det gör om flera av låtarna. Orsaken till det tror jag är producenten Keith Olsen. Han hade innan Zebop arbetat med AOR-giganter som REO Speedwagon och Foreigner och det satte sina spår även här.
Men till skillnad från de två tidigare skivorna går det att spåra upp en hel del bra latinorock på Zebop. American Gypsy är lysande och inte minst instrumentala I Love You Much To Much, en riktig liten santana-pärla nästan i klass med Europa och Jingo.
Den låten upptäckte jag på allvar inte förrän för några år sedan, då Carlos gav ut albumet Multidimensional Warrior, en cd-samling med hans egna favoriter och där denna lite undangömda pärla fanns med.
Nr: 261/2222
OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans med en delvis nyskriven text.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar