UFO – LIVE – 1972
Jag tyckte den här liveskivan var riktigt häftig en gång i tiden. Det var ju bästa låtarna från UFO:s två första skivor. Och långa dessutom. Att ljudet är stundtals är kasst och att låtarna egentligen är rätt fantasilösa var inget jag uppfattade då.
När jag lyssnar på den här inspelningen nu för tiden kan jag inte riktigt förstå vad det var jag gillade så mycket i början av 70-talet. Jag kommer visserligen ihåg känslan, men den där magiska upplevelsen som jag kommer ihåg från den tiden vill inte riktigt infinna sig nu, trots att den japanska publiken ylar i bakgrunden.
Jag gillar fortfarande UFO och deras två första album; UFO 1 och UFO 2, är skivor jag faktiskt kan få för mig att spela nån enstaka gång nu för tiden också.
Detta trots att det finns UFO-fans som inte alls uppskattar de skivorna, de kom ju till innan Michael Schenker, då Mick Bolton fortfarande var gitarrist.
Jag å min sida tycker nog att UFO före Schenker var mer progressiva än de skulle bli med den tyske gitarrhjälten i bandet. Då blev UFO ett hårdrockband.
Men på de två första skivorna handlar det om primitiv boogierock men med inslag av spacerock, låtarna är ohyggligt långa. Inte för att allt är bra eller ens genomtänkt, men det är charmigt på något sätt.
Liveplattan från 1972 sammanfattade på något sätt hela den första stökiga UFO-perioden. Det finns bara sex låtar på skivan, där mina favoriter både då och nu är de långa Prince Kajuku/The Coming Of Prince Kajuku och Boogie For George, vilka är alster jag inte är säker på att ens UFO:s hårdrockfans har direkt koll på. Det finns inget i de låtarna som UFO behöll när de tog steget över från obskyr undergroundrock till de stora hårdrockscenerna.
Den här liveinspelningen omges av en rad oklarheter. Bland annat sägs det att UFO inte kände till att inspelningen i Tokyo gjordes. Det kan vara därför skivban inte alltid finns med i diskografier över UFO utan dyker upp först 1999 då inspelningen släpptes på CD. Men den här skivan är från 1972 och det var nog på något sätt tur att konserten spelades in. Det var sista gången Mick Bolton spelade med bandet.
Nr: 1326/2222
OBS! Jag har skrivit om denna LP tidigare, men kunde inte låta bli att göra det en gång till. Den gamla texten hittar du i den här länken.
Jag tyckte den här liveskivan var riktigt häftig en gång i tiden. Det var ju bästa låtarna från UFO:s två första skivor. Och långa dessutom. Att ljudet är stundtals är kasst och att låtarna egentligen är rätt fantasilösa var inget jag uppfattade då.
Detta trots att det finns UFO-fans som inte alls uppskattar de skivorna, de kom ju till innan Michael Schenker, då Mick Bolton fortfarande var gitarrist.
Jag å min sida tycker nog att UFO före Schenker var mer progressiva än de skulle bli med den tyske gitarrhjälten i bandet. Då blev UFO ett hårdrockband.
Men på de två första skivorna handlar det om primitiv boogierock men med inslag av spacerock, låtarna är ohyggligt långa. Inte för att allt är bra eller ens genomtänkt, men det är charmigt på något sätt.
Den här liveinspelningen omges av en rad oklarheter. Bland annat sägs det att UFO inte kände till att inspelningen i Tokyo gjordes. Det kan vara därför skivban inte alltid finns med i diskografier över UFO utan dyker upp först 1999 då inspelningen släpptes på CD. Men den här skivan är från 1972 och det var nog på något sätt tur att konserten spelades in. Det var sista gången Mick Bolton spelade med bandet.
Nr: 1326/2222
OBS! Jag har skrivit om denna LP tidigare, men kunde inte låta bli att göra det en gång till. Den gamla texten hittar du i den här länken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar