SHU BI DUA – SEXUAL HARASSMAN – 1994
Så är det då dags för en senkommen premiär i denna blogg. För första gången ska jag nu skriva om en CD-singel, detta förhatliga mediaformat. Om CD-singeln någon gång i framtiden blir ett samlarobjekt kommer jag förmodligen att känna mig ganska snopen. Jag har tappat räkningen på alla CD-singlar jag gett bort, slängt, eller hängt upp upp på pinnar i trädgården för att skrämma bort rådjur (inte ens det är de särskilt bra till).
Jag råkade dock hitta den här CD-singeln, som faktiskt ingår i min samling men legat undanlagd i en kartong tillsammans med cirka 20 andra likasinnade tills jag upptäckte den nu igen. Alla CD-singlar är inte usla, det finns en del roliga grejer också. Som när Shu Bi Dua ger sig på reggae till exempel...igen...
Jodå, ibland ger sig Fantomen ut på gatorna klädd som en vanlig man. Det gjorde Shu Bi Dua flera gånger om. Att dessa danska schlager-pop-hjältar hade en småhemlig böjelse för reggae visste så klart alla vi som följde dem genom åren. Det kom till uttryck vid ett och annat tillfälle, som här.
På den här CD-singeln bytte de skepnad kallade sig Shu Bi 40 och visade upp sitt rätta jag. De var förmodligen också lätt upphetsade av att något år innan fått en ganska stor hit hemma i Danmark med låten Sexchikane.
Sexual Harassman är en fristående fortsättning på samma sextema, men i reggaetakt...
B-spåret (det finns ju inga riktiga ”b-sidor” på CD-singlar men jag kallar det så ändå, mest för att jag själv ska förstå vad det är jag skriver om) innehåller en annan gammal reggaelåt, Dogshit. Den minns vi väl? Det är ju en dansk klassiker. Den är faktiskt roligare än förstalåten (särskilt för dem som inte har LP:n Shu Bi Dua 9 där den utan förvarning dök upp första gången). There is a dogshit in my garden...and it´s not the smell of Elizabeth Arden...
Jag kan inte lova att detta är sista gången jag skriver om en CD-singel. Har redan nu börjat fingra lite på 2 Unlimiteds superhit No Limit som också låg i den där kartongen. Däremot kan jag nästan helt säkert lova att det inte blir några fler texter om Shu Bi Duas skivor.
Jag lyckades nämligen mot förmodan sälja alla jag hade (dvs alla) till en filur från södra Småland som också gillar Shu Bi Dua men var i ett helt annat stadie än jag. Jag ville bli av med dem, han ville ha dem...men han lär nog nån gång i framtiden ångra sig han också och försöka göra sig av med dem. Då har han att göra. Det är inte det lättaste. Men för min del är det över (om jag inte hittar nån mer bortglömd låda i garderoben vill säga).
Å andra sidan har jag inte hittat den där lådan med kassettband jag ställde upp på vinden för så där 30 år sen. Upptäcker jag den kan den här bloggen ta en vändning nog ingen tänkt sig...
Nr: 15/CD-singel
Så är det då dags för en senkommen premiär i denna blogg. För första gången ska jag nu skriva om en CD-singel, detta förhatliga mediaformat. Om CD-singeln någon gång i framtiden blir ett samlarobjekt kommer jag förmodligen att känna mig ganska snopen. Jag har tappat räkningen på alla CD-singlar jag gett bort, slängt, eller hängt upp upp på pinnar i trädgården för att skrämma bort rådjur (inte ens det är de särskilt bra till).
Jodå, ibland ger sig Fantomen ut på gatorna klädd som en vanlig man. Det gjorde Shu Bi Dua flera gånger om. Att dessa danska schlager-pop-hjältar hade en småhemlig böjelse för reggae visste så klart alla vi som följde dem genom åren. Det kom till uttryck vid ett och annat tillfälle, som här.
B-spåret (det finns ju inga riktiga ”b-sidor” på CD-singlar men jag kallar det så ändå, mest för att jag själv ska förstå vad det är jag skriver om) innehåller en annan gammal reggaelåt, Dogshit. Den minns vi väl? Det är ju en dansk klassiker. Den är faktiskt roligare än förstalåten (särskilt för dem som inte har LP:n Shu Bi Dua 9 där den utan förvarning dök upp första gången). There is a dogshit in my garden...and it´s not the smell of Elizabeth Arden...
Jag kan inte lova att detta är sista gången jag skriver om en CD-singel. Har redan nu börjat fingra lite på 2 Unlimiteds superhit No Limit som också låg i den där kartongen. Däremot kan jag nästan helt säkert lova att det inte blir några fler texter om Shu Bi Duas skivor.
Jag lyckades nämligen mot förmodan sälja alla jag hade (dvs alla) till en filur från södra Småland som också gillar Shu Bi Dua men var i ett helt annat stadie än jag. Jag ville bli av med dem, han ville ha dem...men han lär nog nån gång i framtiden ångra sig han också och försöka göra sig av med dem. Då har han att göra. Det är inte det lättaste. Men för min del är det över (om jag inte hittar nån mer bortglömd låda i garderoben vill säga).
Å andra sidan har jag inte hittat den där lådan med kassettband jag ställde upp på vinden för så där 30 år sen. Upptäcker jag den kan den här bloggen ta en vändning nog ingen tänkt sig...
Nr: 15/CD-singel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar