The Musical Box: Roxy Musics sista stora

lördag 3 juni 2017

Roxy Musics sista stora

ROXY MUSIC – COUNTRY LIFE – 1974

Country Life är Roxy Musics sista stora album. Det är naturligtvis inte i klass med den självbetitlade debutplattan eller For Your Pleasure, som är bandets två första och viktigaste skivor. Men Country Life var den sista stora Roxyplattan.
Country Life får vare sig man vill eller inte stå för bandets brytning, från innovativ och experimentell elektrobaserad rock, till ett ganska ordinärt popband, synthband om man så vill. De som inte gillar Bryan Ferry hävdar så klart att det blev så för att Brian Eno lämnat och Ferry fick ta över själv. På skivan innan – Stranded – funkade det oväntat bra. Men längre än så räckte det inte.

Jag gillar Bryan Ferry, men på Country Life balanserar han Roxy Music på slak lina och lyckas inte med uppgiften att hålla bandet över ytan. Det är egentligen en rätt intetsägande platta, utan kittlande nummer och utan större gnista.

Men det finns så klart flera bra låtar ändå, Roxy Music blev inget skitband bara för att Brian Eno inte längre var med. Three and Nine och All I Want Is You är förstasidans starka nummer.

På b-sidan nöjer jag mig med Bitter Sweet, men den är en favorit. Prairie Rose är bra av en enda anledning, Andy Mackays saxofon. Country Life var naturligtvis en besvikelse när den kom...och är det nog fortfarande. Men jämförd med de Roxy-album som släpptes senare ska den nog ändå räknas till gruppens bättre.
Skivomslaget är emellertid ett av de verkligt klassiska, ihop med Led Zeppelins etta, Made In Japan och några till. Roxy Musics omslag på de tidiga skivorna var omtalade, rent av chockerande under det tidiga 70-talet. Country Life var det mest utmanande av dem alla.

Det var ett sånt där omslag som av någon anledning hamnade på väggen i mer än ett pojkrum. Det fanns massor av småkillar som påstod sig ha Roxy Music som idoler och hade alla deras skivor hemma...men sen visade det sig att de aldrig hade lyssnat på dem.

Nr: 901/2222

OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans med en delvis nyskriven text.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar