FRANK ZAPPA – UNCLE MEAT – 1969
Egentligen borde det enbart stå Mothers Of Invention framför den här dubbel-LP:n. Uncle Meat är en demokratisk inspelning där alla mödrarna fick komma till tals ungefär lika mycket. Det jag saknar med det är Zappas blixtrande gitarrspel, som inte är särskilt omfattande här. Men å andra sidan får man en hel del annat...
För dig som har CD:n hemma kan jag berätta att Uncle Meat på vinyl också är något helt annat. Dubbel-CD:n släppte Zappa nån gång på 80-talet, efter att ha gjort om och gjort nyinspelningar av en hel del av innehållet. Vinylskivorna är så att säga råmaterialet.
Uncle Meat ger Zappakritikerna vatten på sin kvarn. Det är en i det närmaste obegriplig inspelning, långa ljudcollage och melodisekvenser till synes utan mening eller mål. Det mesta är instrumentalt, sång, eller prat, förekommer ytterst sporadiskt.
Det är inte den skiva man som nybörjare på Zappa ska inleda med. Uncle Meat är svår. Orsaken till det introverta intrycket är att inspelningen är en soundtrack till en film.
Visserligen en film som inte spelades in eller ens var planerad att göra det 1969. Möjligtvis hade en del scener blivit färdiga, men mer blev det inte då.
Undertiteln på albumet är därför ”Most of the music from the Mother´s movie of the same name which we haven´t got enough money to finish yet”. Om jag inte har helt fel blev det dock på 80-talet en film (som jag inte sett). Då hade väl Zappa tillräckligt med pengar...
Men bli nu inte förskräckt. Uncle Meat är högst intressant trots allt. Historiskt sett är det ett viktigt album. Det avgränsar tydligt Zappas psykedeliska pop- och doo-wop-period i slutet av 60-talet och pekar ut inriktningen mot legendariska jazzfusionalbum som Hot Rats och Burnt Weeny Sandwich.
Och för den som har Zappa som musikguru går det naturligtvis att hitta mängder av anledningar till att ha albumet hemma...och att lyssna på det...hur påfrestande det än kan vara.
Nr: 211/2222
Egentligen borde det enbart stå Mothers Of Invention framför den här dubbel-LP:n. Uncle Meat är en demokratisk inspelning där alla mödrarna fick komma till tals ungefär lika mycket. Det jag saknar med det är Zappas blixtrande gitarrspel, som inte är särskilt omfattande här. Men å andra sidan får man en hel del annat...
För dig som har CD:n hemma kan jag berätta att Uncle Meat på vinyl också är något helt annat. Dubbel-CD:n släppte Zappa nån gång på 80-talet, efter att ha gjort om och gjort nyinspelningar av en hel del av innehållet. Vinylskivorna är så att säga råmaterialet.
Uncle Meat ger Zappakritikerna vatten på sin kvarn. Det är en i det närmaste obegriplig inspelning, långa ljudcollage och melodisekvenser till synes utan mening eller mål. Det mesta är instrumentalt, sång, eller prat, förekommer ytterst sporadiskt.
Det är inte den skiva man som nybörjare på Zappa ska inleda med. Uncle Meat är svår. Orsaken till det introverta intrycket är att inspelningen är en soundtrack till en film.
Visserligen en film som inte spelades in eller ens var planerad att göra det 1969. Möjligtvis hade en del scener blivit färdiga, men mer blev det inte då.
Undertiteln på albumet är därför ”Most of the music from the Mother´s movie of the same name which we haven´t got enough money to finish yet”. Om jag inte har helt fel blev det dock på 80-talet en film (som jag inte sett). Då hade väl Zappa tillräckligt med pengar...
Men bli nu inte förskräckt. Uncle Meat är högst intressant trots allt. Historiskt sett är det ett viktigt album. Det avgränsar tydligt Zappas psykedeliska pop- och doo-wop-period i slutet av 60-talet och pekar ut inriktningen mot legendariska jazzfusionalbum som Hot Rats och Burnt Weeny Sandwich.
Och för den som har Zappa som musikguru går det naturligtvis att hitta mängder av anledningar till att ha albumet hemma...och att lyssna på det...hur påfrestande det än kan vara.
Nr: 211/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar