ELECTRIC LIGHT ORCHESTRA – THE NIGHT THE LIGHT WENT ON IN LONG BEACH – 1974
Denna inspelning med Electric Light Orchestra får inte alltid vara med i bandets långa diskografi. Ändå är det den enda liveplatta bandet gjorde under sin livstid. Kanske är det så att den inte var riktigt rumsren för det Jeff Lynnes ELO som hade sin storhetstid i slutet av 70-talet.
Inspelningen är från Long Beach Auditorium i maj 1974.
Långt före berömda album som Out Of The Blue, Balance Of Power och Discovery.
Den är gjord till och med före ELO-kännares favoriter som Eldorado, Face The Music och A New World Record.
Inspelningen är från ELO:s förhistoriska tid som progressivt och udda alternativband då långa låtar som Daybreaker och 10538 Overture hörde till deras stora nummer, då Showdown och Roll Over Beethoven var så nära Jeff Lynne och Bev Bevan kommit en hitlåt.
En tid långt innan Jeff Lynne insett ur mycket violin folk i allmänhet verkligen pallar med (vilket visade sig vara betydligt mer än han trodde).
Jag gissar att det var svårt för ELO att under sin storhetstid skaka fram ett representativt liveabum, bandets musik tenderade ju längre tiden gick att bli allt mer teknisk och avancerad. Det kan vara därför detta tidiga och lite annorlunda livealbum fått bli deras enda.
Jag kan tänka mig att dem som upplevde ELO samtidigt som storhetstiden kan ha svårt att ta till sig vad ELO ställde till med i Long Beach våren 1974. Då var bandet som sagt inget popband utan ägnade sig åt progressiv rock med klassiska förtecken, som de gärna mixade med traditionell rock´n roll.
Ett mycket märkligt exempel från Long Beach är en medley på Edward Griegs In The Hall Of The Mountain King och Jerry Lee Lewis Great Balls Of Fire. Minst sagt vågat kan man väl säga. Men för dem som upptäckte ELO redan i samband med Roy Woods tid i bandet, det vill säga med första skivan, No Answer från 1971, eller ELO II och On The Third Day (då Wood redan lämnat) är denna liveinspelning en uppfriskande liten sak.
Jag var en av dem. Min personliga favorit är Showdown, som både är den allra första singel jag ägde och det närmaste ELO under sin förhistoriska period kom en hitlåt.
Detta album finns med två olika omslag. Jag har haft dem båda. Originalplattan, som hunnit bli ganska sliten, har dock flyttat till Norrland. Numera äger jag en reissue från 1985 där omslaget bytts ut från ett färgspraknde inferno till ett betydligt mildare och faktiskt ganska tråkigt omslag. Men skivan låter bättre, så jag får väl vara nöjd ändå.
Nr: 1393/2222
OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans med nyskriven text.
Denna inspelning med Electric Light Orchestra får inte alltid vara med i bandets långa diskografi. Ändå är det den enda liveplatta bandet gjorde under sin livstid. Kanske är det så att den inte var riktigt rumsren för det Jeff Lynnes ELO som hade sin storhetstid i slutet av 70-talet.
Långt före berömda album som Out Of The Blue, Balance Of Power och Discovery.
Den är gjord till och med före ELO-kännares favoriter som Eldorado, Face The Music och A New World Record.
En tid långt innan Jeff Lynne insett ur mycket violin folk i allmänhet verkligen pallar med (vilket visade sig vara betydligt mer än han trodde).
Jag gissar att det var svårt för ELO att under sin storhetstid skaka fram ett representativt liveabum, bandets musik tenderade ju längre tiden gick att bli allt mer teknisk och avancerad. Det kan vara därför detta tidiga och lite annorlunda livealbum fått bli deras enda.
Ett mycket märkligt exempel från Long Beach är en medley på Edward Griegs In The Hall Of The Mountain King och Jerry Lee Lewis Great Balls Of Fire. Minst sagt vågat kan man väl säga. Men för dem som upptäckte ELO redan i samband med Roy Woods tid i bandet, det vill säga med första skivan, No Answer från 1971, eller ELO II och On The Third Day (då Wood redan lämnat) är denna liveinspelning en uppfriskande liten sak.
Jag var en av dem. Min personliga favorit är Showdown, som både är den allra första singel jag ägde och det närmaste ELO under sin förhistoriska period kom en hitlåt.
Nr: 1393/2222
OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans med nyskriven text.
www.ftmusic.com/longbeach/index.html. Där finns förklaringen till det dåliga ljudet.
SvaraRadera